Ett litet stopp på vägen

I morse när vi satte oss i bussen och skulle bege oss till västkusten här i Danmark så fick vi veta att vi skulle göra ett litet stopp på vägen. Vi kom fram till Family farm fun park. En litet farm med en massa djur!


När vi kom blev vi välkomnade och dom hade gjort i ordning påsar med morötter och okokta spagetti som vi fick ta och mata djuren med. Det fanns både getter, kaniner, grisar, hästar och en massa andra djur där.
Ville man leka med annat så kunde man göra det. Varför inte provsitta lite i en traktor eller cykla på fyrhjulingarna?


För Elin var det dock bara kaninerna som gällde. Ändå blev hon lite rädd när dom kom och ville ha hennes morötter. Lite så där skräckblandad förtjusning


Speciellt den här vita lite lurviga saken blev hon förtjust i och det gick bättre när stängslet var emellan. Hon frågade on vi kunde köpa oss en kanin när vi kom hem, en vit en. Jaaa, undrar vad pappa skulle säga om det?

Jag gillar små oväntade stopp efter vägen. man vet liksom aldrig riktigt vad som gömmer sig där eller vad dom har att erbjuda. Ibland behövs heller inte så mycket för att barnen ska vara nöjda och glada. Nu erbjöd ju det här ställer både det ena och det andra och jag tror ingen gick därifrån missnöjd.

In i bussen igen och vidare mot nya äventyr!

Kramkalas

God morgon!

Tänk vad en god natt sömn kan göra!

Elin ligger kvar i sängen och kollar barn tv och jag ska ska packa iordning oss lite innan det är dax för hotellfrukost. Jag känner att jag börjar bli bortskämd. Så här mycket var det längesen som jag bodde på hotell. Förra helgen och så nu och nu lovar jag att vi blir bortskämda

Idag väntar oss Fårup Sommerland - Världens tredje bästa nöjespark för barn

Men först frukost…

Ha en fin dag!

Kramkalas

Middag, lek och bus

Vi har nästan precis kommit tillbaka från middagen som var buffé även det. En karibisk buffé. Perfekt tycker jag då man kan ta lite av varje och det finns alltid något som även Elin tycker om. Även hon tycker att det är roligt att gå och plocka vad som ska ätas.

Det absolut bästa med restaurangen är att i anslutning finns det ett lekrum, ett rum för tv-spel och en tv-hörna där det visades en film. Med andra ord så kan man som vuxen sitta kvar en stund vid bordet och faktiskt prata med varandra. Det är man inte bortskämd med och det är något jag saknar när vi är på restaurang. Det är nästan inte värt att gå på restaurang annars när man får slänga i sig maten och springa iväg för att barnen inte orkar sitta still så länge. Elin satt definitivt inte still här heller men det gjorde inget. Det här är gjort för barn och deras föräldrar.
Har Elin det bra så har jag det bra!


Elin har hittat fina kompisar här idag och det har verkligen varit toppen. Fint avslut på dagen fick hon när hennes nyvunne vän gav henne ballonghunden.
Det kom en clown och gjorde olika figurer av ballonger och tyvärr så gick pumpen sönder och Elin blev utan ballong. Katastrof i hennes värld förstås men så fick hon en ballong av sin kompis och det var en sån fin gest tycker jag. Vilka goa tjejer!

Nu ska vi spendera natten här på The Reef Hotel & Resort, Elin sover redan och jag kommer inte vara vaken länge till jag heller. Det kostar på att ha skoj. Och vi har verkligen haft skoj idag, vilken dag!

Jag önskar er en God natt och så hoppas jag ni hänger med imorgon. Då väntar nya äventyr.

Kramkalas

The reef!

När vi hade checkat in så hade jag en plan på att vi skulle ta en liten vila på rummet. Inom 5 minuter så hade Elin bytt om till baddräkt och stod med armpuffar och badtofflor på. Ingen vila med andra ord.
Det är rätt skönt för vi bytte om på rummet och så tar man hissen ner rätt till badet. Hur smidigt som helst!


Jag hade inte kameran med mig ner i badet så jag har lånat bilderna från Stena Line. Ni får ta mig på mitt ord när jag säger att det är precis så här mysigt och coolt som det ser ut. Det utlovas ett karibiskt äventyr och nog håller det vad det lovar allt.
Det är toppen med palmer, härlig belysning vågor, det blir oväder med blixtrar och regn. Man kan bada i små grottor och ja, det är karibiskt helt enkelt!
 Vi har åkt vattenrutschkana, en sån där som man sitter på en jättering och i, jag satt och hade Elin i knät. Skoj, men just där tror jag Elin saknade pappa lite som är lite mer blötdjur än mig. I varje fall när det gäller såna saker. Vi har bubblat och badat i bassäng med vågor och så simmade vi ut en sväng och där fanns det en ström och när jag väl kommit i den höll jag inte på att komma ur. Som tur var så fick jag en hjälpande hand

Det här stället kommer definitivt få ett besök av hela familjen! Riktigt bra måste jag säga och anpassat även för mindre barn. Allt är så enkelt här. Bara att göra inga problem. I like!


Det här är ofattbart men mellanmålet efter badet bestod av pannkaksbuffé och även nu när jag sitter och skriver så rinner det i munnen när jag tänker på den här buffén. Vi kommer fram och där är ju såklart pannkakor. Det är inte det jag tänker på det är alla tillbehören. Det var någon chokladkräm, typ nutella, sylt, grädde och glass. Bättre än så blir inte en pannkaksbuffé. Tro mig!

Sedan var det skattjakt och här ovan ser ni Petra förklara för Elin och Alexander hur vi ska göra.
En riktig toppendag och den är inte slut än!
Jag nyper mig fortfarande i armen.. måste ju kolla att allt det här skojiga verkligen händer.

Kramkalas

Resan till Danmark

Här sitter Elin på båten, helt ovetandes om allt skoj som ska hända under dagen.

Vi fick en exklusiv träff med Nicke Nyfiken och lyckan var total! Elin visade sina tatueringar, som för övrigt var tatueringar på Nicke, och så fick hon en bamsekram. Förresten så tror jag inte att man kan få annat än bamsekramar av Nicke

Därefter fortsatte det roliga och vi fick alla göra egna knappar. Jag konstaterade ganska snabbt att alla barnen började på en gång med sitt skapande av sin knapp. Vi mammor var lite trögstartade. Tänk om man hade haft hälften så mycket energi och fantasi som Elin har!

Vi avslutade båtresan med familjebingo och vi var bara ett nummer ifrån full bricka, ett nummer!! Även där var Nicke Nyfiken till barnens stora glädje. Jag tror aldrig att jag har varit med om att en tre timmars resa gått så fort. Toppen!


När vi kom till Fredrikshamn så regnade det och pick nicken som var planerad ställdes in och istället blev det plan B. Ingen dålig plan B om ni frågar mig!
Vi kom till  The Reef Hotel & Resort och där gick vi till a ´la carte restaurangen Det gule pakkhus och det första vi gjorde var att barnen fick göra sin egen piratlapp till ögat. Sen åt vi en fantastisk buffé och det var ingen risk att vi därifrån hungriga.

Det här är bara början av äventyret och jag vet att jag har sagt det förr men jag säger det igen. Barnsligt skoj är bara förnamnet på det här!

Kramkalas

Äventyret har börjat!

Elin och jag har checkat in på Scandic Europa och vilket fint hotell! Riktigt mysigt rum.


En trevlig välkomstpresent väntade oss på rummet. Uppskattat!


Det roliga är att Elin pratar bara om godisskålen som står här men när hon ska ta så väljer hon frukt.


Vi har till och med hoppat i sängen… säg det inte till någon..

Det känns att äventyret har börjat för oss. Elin är lite uppspelt och jag har blivit kolugn. Så skönt att vara på plats. Nu kan jag inte fixa och greja så mycket mer liksom. Elin däremot är ju inte i stan så ofta och det här hotellet ligger precis vid Nordstan. Bara att se så mycket människor på en och samma plats är spännande.

Nu väntar vi in ytterligare bloggerskor för en middagsträff.

Kramkalas på er Det här är livet!

Redo!

Äntligen är jag klar med min packning.
Om jag har packat för mycket?
Jajjemen!
Om vi är redo att ha hur kul som helst oavsett väder?
Jajjemen!

Nu beger vi oss till hotellet och möter upp några fler för lite middag ikväll. Det här kan bara bli bra! Och nu ska jag tillåta mig att slappna av och bara njuta

Kramkalas

Ps. Nej vi ska inte emigrera, men den stor väskan behövdes om man ska vara beredd på det mesta.. Ds.

Jag får nypa mig i armen

Elin passar på att krama Nicke Nyfiken så fort hon får chansen. Han är en favorit! Det är oxå Nicke som hon pratar om nu inför resan. Nicke Nyfiken och att bada.

Jag berättade att vi skulle åka och bo på hotell ikväll. Första frågan “ ska vi bada där?” Det ska vi inte.. Till slut så accepterade hon att hotellnatten i Göteborg bara är för att det ska bli smidigt imorgon. Det var ok, som hon uttryckte det.

Min mail har jag inte tillgång till just nu men snälla Carolina mailade mig vårat program och jag måste säga att det ser fantastiskt ut. Jag kan fortfarande inte förstå att lilla jag ska åka på det här äventyret. Tack ni som röstade och tack till Allt för föräldrar och Stena Line, vilken grej!

Hit är det vi ska åka:
The Reef Hotel & Resort

Fårup Sommerland

Skallerup Klit Feriecenter

Nordsöen Oceanarium

Inte konstigt att jag måste nypa mig i armen i mellanåt

På Stena Lines hemsida så finns alla bloggare som ska åka med på bloggbussen. Där hittar ni oss samlade så att ni kan hänga med på vårt äventyr!
Barnsligt skoj är bara förnamnet på det här.

Kramkalas

Elin har packat!

En av oss har packat!

För nästan en vecka sen fick vi hem den fina röda väskan av Stena Line. Elin hade fått den för att hon skulle få packa en väska själv och ta med sig. När den kom så la jag undan den och tänkte att vi packar den lite närmare resan. Idag tog jag fram den och bad Elin packa sin väska.

“Packa det du tycker att du behöver ha med dig när vi åker till Danmark” sa jag.
“okej” svarade hon blixtsnabbt.

Hon var borta rätt länge och när hon kommer med väskan och jag ber att få titta blev jag minst sagt förvånad! Det enda som hon har tagit med sig till sig själv är nonno, hennes snutte.
Hon har packat:
Ett hemmagjort kort som är till Nicke Nyfiken
Två små böcker som är till Nicke Nyfiken
Någon form av girlang eller nåt liknande som är till Nicke Nyfiken.
Ett kort på en apa eftersom Nicke Nyfiken är ju en apa.
Det låg även två enkronor på botten och dom ska hon ge till dom som sköter om Danmark, jag antar att hon menar Stena Line personalen som kommer vara med oss..

Jag frågade om hon inte skulle ta med något till sig själv och fick till svar:
“Men mamma, jag har packat nallar och annat i en ryggsäck”
“jaha, men du skulle ju packa i den här”
“Ja, men det packade jag för flera dagar sen”

Vad säger man?! Hon längtar och berättade att hon varit redo att åka i flera dagar nu, gullungen min.

Jag tycker ändå att det är ganska fin tanke att hon packat ner till andra, som presenter. Sen vet jag inte riktigt vad man ska göra med en krona men det är väl tanken som räknas.

Emballaget till väskan kom oxå till användning


Nu ska även jag försöka packa!

Kramkalas

Mellan hopp och förtvivlan

Hej, jag heter Ingela och jag är beroende av min dator! (Bilden har jag lånat av Mrs Moet)

Vilken dag!
Imorse så ville inte min dator starta. Jag hade inte tid att fixa med den då för jag skulle iväg på matteprov. Jag var ändå väldigt stressad över alltihopa eftersom jag ska iväg imorgon.
När jag kom hem fick jag inte heller igång den, som att den skulle ha fixat sig med lite vila liksom
Det slutade med att jag åkte iväg till en firma som fixar datorer och han tittade, skruvade, suckade och var mycket bekymrad. JAG blev oxå väldigt bekymrad. Slutdomen löd: Köp ny, den är död.
Det positiva i det hela var att vi för två veckor sen gjorde back-up på allt som vi vill ha kvar, inte bara foton utan andra dokument som kan vara bra att ha. Gissa om jag är glad för det?! Det är bara foton från dom sista två veckorna som är borta.
Det var ju inte vad jag hade hoppas på om jag säger så… jag köpte ju en systemkamera för 3 dagar sen och räknade inte med att behöva köpa en ny dator oxå.
Under den här tiden så insåg jag att jo, jag är databeroende. Jag erkänner!
Jag gick omkring som en osalig ande och tittade på den tomma platsen. Jag visste heller inte hur jag skulle lösa det med tanke på att jag ska åka på bloggbussen och jag kommer ju behöva en dator att blogga med. Det slutade med att mannen åkte iväg på sin lunch och köpte en ny. Det ingick inte i vår budget men jag behöver den.

Inte nog med det under hela den här dagen så har blogger legat nere. Jag har inte kunnat blogga heller! Kanske bra tajmat med tanke på att jag inte har haft någon dator.. Det som är synd är att bästa Katti satt igår kväll och gjorde om min design. Och äntligen så blev det rätt, för mig. Det var så jag ville att den skulle vara men inte har kunnat uttrycka mig. Nu är den borta för blogger har tagit bort allt som hänt dom sista två dagarna och jag vet inte om den kommer tillbaka. Trist.

Gissa om jag längtar efter det här:

Jag är helt slut och idag har jag verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan. Nu ska jag börja packa för ett fantastiskt äventyr och sen kan jag bara slappna av. Det är väl så semester ska vara? Ha riktigt skoj och avslappnat

Med ny kamera och dator borde inte så mycket mer kunna gå fel.

Nu ska jag se om jag kan ordna upp lite på bloggen innan jag stupar i säng.

Kramkalas

Uppdatering: Designen ser ut att vara tillbaka! Jippi!

Smått panik!

God morgon!

Vilken start på dagen jag har fått.
Idag kom jag ner som vanligt och skulle slå på datorn och gissa vad? Den går inte igång, helt svart! Jag måste erkänna att jag är lite stressad över det här. Vad gör jag nu?! Jag behöver en dator! Speciellt nu, jag ska ju på äventyr och vill dokumentera allt.

Jag är precis på väg till skolan och ska skriva matteprov. Jag får väl helt enkelt se vad jag kan göra.

Jag brukar inte tigga sponsorer men nu skulle jag verkligen behöva en liten bloggdator, någon??
Nähä...

Jag måste hålla mig lugn i någon timme till, i varje fall så att jag får ur mig alla bra mattelösningar som jag har. Sen får gärna paniken komma ;)

Jag har fortfarande problem med min blogg, jag kommer inte åt kommentarerna. Är det fler som har problem med blogger?

Kramkalas


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är så tacksam!

Mitt förra inlägg var jobbigt att skriva och jag vet inte hur jag ska kunna svara er som har lämnat kommentar, här eller på FB. Jag har även fått ett par mail. Jag har inte svarat på något av det än. Jag bara gråter, både av alla känslorna och av tacksamhet till Er. Ni är helt enkelt bäst!

Jag har så mycket att vara glad för just nu. Det mesta går helt enkelt min väg!
Idag fick jag besked om att jag har gått vidare till en intervju angående utbildningen jag har sökt till hösten. Den informationen kändes välbehövlig just nu. Nu är det bara hoppas att jag kommer in sen efter intervjun

Idag ringde även Stena Line och stämde av inför resan med bloggbussen. Jag kan ju inte annat än att längta till det. Det ska bli en upplevelse, ett äventyr!

Framförallt så är jag tacksam över mina barn och min man. Min plats i världen är med dom.
Så med allt detta roliga som jag har runt omkring mig så blev det konstigt med alla känslorna i samband med doktorsbesöket idag. Minst sagt förvirrande. Fast visst finns det där i bakhuvudet, och kanske är det när man känner sig som tryggast  det kommer. Vad vet jag. Jag har gråtit och skrattat om vartannat idag. Det har tagit på krafterna och nu är jag trött

Återigen TACK alla!

Kramkalas

Så här ligger det till..

Det här är en bild tagen på mig och Elin i dec –08. Samma år som Gustav föddes och innan jag blev sjuk. Ni som har varit med mig ett tag vet ju att jag fick diagnosen Hypotyreos för ca 1 år sedan. Det har gjort att jag gått upp mycket i vikt, jag har ont i lederna, känner en trötthet ibland som inte är av denna värld. Och mitt minne ska vi inte prata om…
Självklart har jag fått medicin mot det här som jag har ätit i 1 år, och visst har det blivit bättre! Mycket bättre till och med. Däremot så går jag fortfarande upp i vikt. Det är många som står upp och skriker att jag ska äta bättre och motionera mera. Jag håller med, och jag försöker, tro mig.

När jag började räkna efter så har jag kämpat med min vikt i ca 17 år.. jag är less på det och jag är less på fördomar. Idag träffade jag en doktor som jag pratade med och han sa något som var skönt att höra. “Man ska skilja på dom som äter hamburgare och dricker läsk varje dag och dom som har en sjukdom och dessutom har det ärftligt”
Jag tillhörde den sista gruppen
Min pappa dog när han var 63 år gammal och min mamma fick en stroke, men överlevde tack och lov, när hon var 64 år. Både var/är väldigt överviktig. Jag vill inte dö om 25 år om jag säger så..
En annan sak läkaren sa var att dom ska ta prover och han ska hjälpa mig vidare för att se om en magsäcksoperation kan vara ett alternativ. Jag blev både glad och förskräckt. Glad för att det var det jag ville, det känns som en lösning som varar. Förskräckt för att jag är så tjock att en operation kan vara en lösning.
När jag ser mig i spegeln så ser jag det inte riktigt, eller så tittar jag inte tillräckligt länge. Jag är bra på att undvika speglar och kameror.
När jag ser ett kort på mig själv som här nedan så känner jag inte igen mig själv…

Jag vill inte göra det här för att kunna ha storlek 36 i kläder, jag vill göra det för att jag ska orka leva och vara aktiv tillsammans med mina barn.
När jag ser det övre kortet så ser jag en tjej full av liv, en tjej som har energi. Det finns inte kvar idag, inte mycket och den jag har måste jag ibland hushålla med.
Att dessutom vara så överviktig att mitt BMI slår i taket i alla mätningar och visar extrem fetma gör det såklart inte lättare. Det är tungt att bära runt på.

Det är många människor omkring mig som har åsikter om det här och det får man väl ha. Jag har åsikter om det mesta oxå. Jag vill bara säga att har man aldrig varit här där jag är nu så är det nog svårt att förstå.. Det är många som tycker att jag gnäller men det är svårt när man inte känner igen sig själv längre, jag försöker förstå jag med.

Nu är det inte alls säkert att det här besöket leder till en operation i slutändan. Alla prover ska tas och jag ska fundera om det här är det jag verkligen vill. Läkaren var väldigt positiv och tyckte det var en bra behandling men jag måste fortfarande tänka.

Det blev ett långt inlägg och det har tagit lång tid att skriva.
Det här gör ondare i mig än jag har velat erkänna.
Har du orkat läsa så här långt har du gjort det bra. Tack!

Kram

Gör om gör rätt

Snart snart så blommar vår syren, härligt!

Halva morgonen idag har jag skrivit på ett inlägg för att sedan radera och så har jag skrivit det igen och raderat det igen.
Nu hinner jag inte skriva och radera det fler gånger för nu måste jag snart gå hemifrån. Det får helt enkelt bli lite senare idag. Och kanske är det så att eftersom jag inte har gjort som vanligt och bara publicerat så är det på gränsen till vad jag vill dela med mig. Kan vara bra med en promenad för att rensa huvudet lite..
Jag vill i varje fall önska Er en bra start på dagen!
Njut av sommaren som är här och ha det bäst
Kram

Vilken skillnad!

Vi har tyvärr varit lite slarviga med hur vi har förvarat våra utemöbler i vinter och dom har blivit jättefula  

Vi flyttade ju i mitten av december och sen dess stod dom i stort sett på en snöhög resten av vintern… vi får skylla oss själva jag vet men det är fortfarande lite synd tycker jag. Kan man inte bara EN gång när man slarvar komma undan med det liksom

Idag kom Svärfar a´la fixarfirman glada hatten. Han skulle fixa med min cykel. Med sig hade han en lite större slipmaskin och vips så var bordsskivan slipad. Vilken skillnad! Stolarna och delar av bordet är fortfarande oslipat men det får jag ta med min lilla musslip. Lite olja på det här och det blir som nytt Tur jag har Svärfar.

Ikväll ska jag ta det lite lugnt, jag behöver landa känner jag. Jag är inte riktigt här i tankarna. Imorgon har jag dessutom ett viktigt möte som jag varit lite nervös för. Eller nervös… jag har väl mest förträngt det Mer om det imorgon tror jag.

Jag hoppas att ni alla har en fin dag!

Jag passar på att säga Välkommen till nya läsare. Jag har förstått när jag har sett besöksstatistiken att det har tillkommit en del. KUL, välkomna!

Vi kör ett kramkalas på det här!

Skön eftermiddag

Idag har vädret varit fantastiskt och det är rent ut sagt en plåga att sitta inne och plugga.

Det slutade med att jag hämtade barnen, då kan jag ju skylla på dom ;) Så nu sitter vi ute på baksidan och njuter.
Vi har plockat fram lite gatukritor som dom roar sig med. Livar upp lite i trädgården om jag säger så.
Färgglatt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fotografering

Godmorgon!
Idag när jag skickade iväg barnen till dagis skulle jag försöka ta ett kort, Gustav vill inte och gör miner på alla kort. Det är fotografering på förskolan idag. Barnen ser faktiskt ut ungefär som vanligt, skillnaden är väl att jag har gjort mig till och strukit Gustavs skjorta
Varje morgon som vi vaknar nu så ropar Elin: “mamma, var är det för dag?”
“Tisdag” svarade jag.
Sen hör jag hur hon ligger och räknar dagarna högt och så skriker hon från sitt rum: “nu är det inte många dagar kvar till Danmark”
Hon är så söt och hon ser verkligen fram emot att få åka med bara mig. Jag är så glad att vi kom med bloggbussen. Jag vet att vi som åker är i final och tävlar om att bli Sveriges bästa barnsligt skoj bloggare, men för mig känns det verkligen som att jag redan har vunnit. Resan tillsammans med Elin var ju mitt 1:a pris!
Idag är det tisdag och tvättmaskinen går för fullt, skolböckerna ligger uppradade och stirrar på mig och jag ska snart sätta full fart med pluggandet.
Det tar inte många minuter innan man är tillbaka i vardagen efter ett galadygn med lyx
Ha en fin dag!
Kramkalas