King of pop

Foto: Aftonbladet

Jag vaknade imorse av att tidningen låg uppslagen på bordet med texten

Jackson död

Jag fick en lättare chock, han var ju bara 50 år!

Han har ju varit med hela uppväxten, jag är ju av den generationen... Thriller, Bad och Billie jean är ju låtar som man har lyssnat på hur många gångar som helst, man tröttnar aldrig. Jag hoppas han finner frid där han nu är. Här hemma kommer han vara saknad, men hans musik lever som tur är kvar.

Kram

Vart tar dagarna vägen?

Idag bestämde vi oss för att ta det lite lugnt på morgonen, bara umgås och mysa. Elin var ju i för sig startklar med nya stövlarna på (trots att det inte regnat) i ungefär en timme innan vi åkte iväg till Ikea.

Där har vi gått och strosat lite idag och passade även på att äta lunch där. Jag kan inte annat än att säga att Ikea är fantastiskt för barnfamiljer... Är barnen glad och det är anpassat för dom så är föräldrarna glada.

Innan jag fick barn så ratade jag allt vad charter och bamseklubbar och dyl var. Nu kan jag bara säga att blir det någon semester för oss så ska det vara till något sånt ställe..

Jag hade ju i för sig ganska mycket åsikter innan jag fick barn om alla möjliga saker gällande det men det har man fått äta upp ;)

Konkurrensen är fortfarande hård här hemma om våra gäster. Elin ger sig inte, Sara är hennes ;) Ok, vi kan dela sa jag.

Elin; - Nej, jag vill inte. Hon är min.

Nu åker hon hem imorgon :( Hon kom ju nyss!

Vart tog dagarna vägen?

Som tur var så är det inte så länge tills nästa gång vi ses.

Idag är det 13 år sedan min pappa gick bort, många tankar går till honom en sån här dag. Det låter så länge sen... 13 år, ändå kommer jag ihåg dagen som om den vore igår. Många dagar runt den tiden har fallit i glömska eller är i ett enda virrvarr, men inte just den dagen. Sara var med mig även då.

Den dagen kom hon till sjukhuset för hon förstod att något var fel.. trots att jag inte sa något. Kan inte annat än att säga att det är tryggt att hon fortfarande är med mig...

Kanske skriver jag om den någongång om jag känner behovet, kanske inte.

Han var en fantastisk pappa och saknaden är stor.

Säg ej med sorg att han är död,

säg med glädje att han har levat.

Jag älskar dig pappa. Du finns i mina tankar.

Kram

Tack för alla dessa kommentarer..

..angående mitt förra inlägg. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... För en gång skull ska väl tilläggas. Vilka underbara kommentarer och historier ni har delat med er av! Jag är överväldigad och rörd.. Jag har fått läsa i omgångar för att jag har gråtit hela tiden... Tur att jag inte ska någonstans för jag är alldeles röd och svullen av gråt. Fast det har varit skönt på ett sätt att läsa era kommentarer.. Alla sörjer vi olika men ändå är det ju så lika..

Jag har i varje fall fått lite gjort... mellan tårarna ;-) Presenterna är inslagna och jag har målat lite ramar som Elin ska ha i sitt rum. Nu är väl egentligen den största frågan varför jag målar ramar vita.. det finns ju att köpa! Det är meningen att jag ska måla lite till på dom, lite olika saker hade jag tänkt i guld och/eller rosa. Det här kommer bli intressant för att jag varken har varit, är eller kommer att bli någon konstnär =) Så ifall det inte blir så bra så har jag åtminstone inte betalat så mycket för dom..

Nu ligger dom på tork. Dessutom har det varit lite övning för jag ska måla om en säng och jag har aldrig målat något förut.. Bortsätt från en och annan husvägg då..

Nu är det lite mys med barnen som gäller innan kvällens middag som blir korvstroganoff, ett säkert kort. Det äter båda barnen med god aptit =)

Kram

Jag drömde om pappa

Det är snart 12 år sedan min pappa gick bort. Jag var bara 23 år, pappa var bara 63 år. Det tog väldigt hårt på mig, kanske inte alltid utåt men hela min värld som jag kände den förändrades ju! Jag har haft turen att ha haft en sån pappa som alltid fanns där, vad jag än gjorde.

Vart jag än jobbade, på den tiden jobbade jag som kock så kom han och åt lunch fast att han hade 5 mil enkel väg, bara för att vi skulle ses. Tomrummet blev stort..

I början så var alla väldigt förstående att man var lite nedstämd eller rent utan grät lite nu och då.. Fast det var ju sen, när det hade gått ett tag som den riktiga sorgen kom. Efter ett tag när jag varje gång kom på att jag skulle ringa och berätta något och han inte fanns, eller varje gång jag så en liten "gubbe" på stan som haltade lite och påminde om pappa som det blev riktigt jobbigt. Det här skedde ju efter begravningen..

Innan hade jag fullt upp med allt det praktiska. Mina systrar och jag är bara halvsystrar så jag var pappas enda barn. Så när saknaden var som värst så föll det i glömska hos dom flesta, vilket är ganska förståligt... Fast jag brukar alltid tänka på att det kommer en tid efter begravning som blir väldigt tom för den som har förlorat någon..

Under den här tiden vet jag att jag läste att ett sorgearbete tar ca 7 år. Jag vet oxå att jag tänkte; Yea right! Jag kommer sörja min pappa så länge jag lever.

Jag minns oxå att en dag kom jag på att jag inte hade tänkt på pappa på länge och det gjorde inte så ont att tänka på honom, då hade det faktiskt gått sju år.

Nu gick jag inte omkring och grät i sju år. det första året kunde jag inte själv bestämma när eller var jag blev ledsen, det bara kom och det var lite olika saker som utlöste det. Med tiden blev det lättare, dvs jag kunde själv bestämma mig för att jag väntar med att tänka på det här tills jag kommer hem. Det var otroligt skönt. Fast jag tror att det är viktigt att när man väl kom hem så får man ta sig tiden att släppa fram sorgen..

Jag har lite delade tankar om det här med att minnas. Jag tänker fortfarande inte så ofta på pappa längre, lite nu och då. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att titta på kort för jag börjar alltid gråta så man kan väl säga att jag fortfarande väljer mina stunder... Samtidigt är jag livrädd för att glömma...

Det finns egentligen bara en sak jag hade önskat för mig själv och pappa.. Att han hade fått träffat sina barnbarn.

Fast med tanke på hur Gustav ser ut och är till sättet så är jag säker på att pappa lever kvar inom oss..

Jag känner en stor tacksamhet att han kommer till mig i drömmen ibland. Han var världens bästa pappa. Jag älskar dig pappa! Jag saknar dig..

Kram