Ibland förstår jag inte..

Varför är det så skrämmande för vissa människor när andra inte håller med?
Jag förstår inte det, det övergår mitt förstånd!

Om någon tycker en sak och någon annan inte håller med varför är det så viktigt att försöka övertyga? Varför kan man inte bara acceptera att ibland tycker vi inte lika och det är oxå ok.. Jag har alltid fått lära mig att har man någon omkring sig som inte tycker lika så finns där mycket att lära och med det säger jag inte att man måste byta åsikt. Man får helt enkelt ett annat perspektiv bara. Sen tycker man väl vad man vill ändå i slutändan.
Att dessutom någon annans magkänsla kanske inte är samma som min magkänsla.. jag utgår ju bara ifrån mig och mina erfarenheter och har i åtanke vad jag vill i framtiden. Det kan man ju inte försöka föra över på någon annan.. Som sagt jag förstår inte riktigt.. Varför är det så viktigt?

Den där någon annan borde ta sig i kragen lite..

Kramkalas

Nu kan ni nominera till..

Klicka på bilden så kommer ni till Sara som arrangerar Bloggminglet här i Göteborg den 25 februari. Är det bloggmingel så ska såklart Årets Mamma-Bloggare utses! Fram till och med den 28 januari så kan man skriva till Sara och motivera varför just den bloggen man valt ska vinna.
Så in och nominera och motivera varför just Din favorit skulle vinna. Det behöver inte vara någon som faktiskt är anmäld till minglet utan nominera favoriten helt enkelt. Det ska jag göra! Ska bara komma på vem först

Kramkalas

Nu får jag betala..

Igår var det full fart med skola, studiebesök och sen barn förstås. Idag får jag betala för det
Jag har ju ont i lederna ibland och jag måste tänka mig för när jag gör något. Som att städa barnens dagis (man gör det en gång/ termin) det går inte så jättebra. Kratta en hel dag är inte heller något att jag rekommenderar. Gå på kryckor är om möjligt ännu värre!
Jag är så svullen i fingrarna så jag vet inte hur jag ska kunna hålla en penna och plugga allt jag behöver. Kanske får jag ta och skriva på datorn för det är helt ok än så länge.
Det svåra med det här är ju att det går ju bra när jag utför det, vad det än må vara.. det är alltid dagen efter jag får betala för det. AJ!
Inläggen som kommer här nu är ju inte direkt upplyftande men så är det ibland.. Det blir bättre

Kramkalas

Tur i oturen

Igår började jag misstänka att det kanske inte var enbart en stukning i min fot. Eftersom jag har gjort det så många gånger förut så vet jag ju hur det känns. Det var helt enkelt något som inte stämde.
Så igår kväll åkte jag ner till Närakuten här i Kungsbacka och doktorn var rätt säker på att det var inget annat än en stukning men att vi skulle ta en röntgen ut i fall att.. Det var lite gamla frakturer som han såg och så något som han inte riktigt visste vad det var och hur allvarligt. Det slutade med att han skickade mig vidare till Varberg sjukhus så att en riktig ortoped skulle kunna titta. Nu hade dom ju redan tittat på bilderna från Kungsbacka och konfererat om dessa så det kändes lite drygt måste jag erkänna. Som tur var så kunde svärföräldrarna komma hit och Johan följde med mig till Varberg. Väl där så gick allting väldigt fort. Vi hade tur att det var lite folk och fick komma in på en gång, upp på röntgen (igen), och så tillbaka. Den här doktorn såg väl ungefär samma sak.. det är lite konstigt, ingenting har brutits men förmodligen en spricka och några flisor. Jag slapp gips, vilket jag är väldigt glad för, och har istället fått en plastskena som jag kan ta av och på. kryckor har jag oxå fått men dom använder jag så länge jag tycker att jag behöver. Tur i oturen alltså.
Sen var det viktigt att jag tränade upp fotleden så att signalerna från foten till hjärnan bättras på för att förhindra att detta fortsätter att hända. Jag kunde ge mig tusan på att det var fel på knoppen oxå

Jag ligger mest och vilar måste jag erkänna. Jag är väldigt trött och slumrar mest hela tiden. Annars mår jag bra!

Kramkalas

Neeeeej

Jag var trött, hade huvudvärk och sjukt sugen på att träna..

Jag stukade foten på plant underlag när jag gick för att lämna fram biljetten till passet. Hur är det möjligt?! Sånt här händer ju bara mig.
Nu sitter jag här med lindad fot och tittar på. Som tur är så är Johans bror här och han ska skjutsa hem mig om en stund. Jag hade väl kunnat få tränat innan det här hände!
Tyvärr är det här något som hänger kvar från min fotbollstid. Uttänjda fotleder, inget att rekommendera.

Jag måste ju ha sett bra rolig ut när jag drattade på ändan.

ONT!

Kramkalas

Glad överraskning!

Kommer ni ihåg att jag vann en biljett till bloggminglet som ska vara i Göteborg den 25 februari?
Om inte så vet ni det nu
Jag har varit lite lite nervös inför detta eftersom jag inte har vet någon jag direkt känner som ska dit. Igår när jag tittade in på bloggminglets facebookgrupp så fick jag veta att härliga Mira, Camilla och Carolina oxå ska gå. Det ska verkligen bli jätteroligt! Dom här tjejerna har jag ju i varje fall träffat förut, några mer än andra men en sak vet jag ju och det är att dom är riktigt trevliga. Kommer bli toppen.

Nu är det ny vecka och nya tag. Matlistan ligger färdig, det ska bara handlas och träningskläderna är nedpackade.

Kramkalas

Vecka 2 av 10

Ja.. hur har det nu gått med mina regler den här veckan?

Åt fanders!!

Jag har inte kommit iväg och tränat mer än en gång och det har varit kalas och i helgen har jag ju varit iväg på tjejhelg och ätit gott och druckit lite vin. MEN.. det har trots allt varit bättre än innan och imorgon har jag bokat spinning igen och jag ser verkligen fram emot det Såna här veckor kommer ju lite nu och då och det viktigaste är väl att man snabbt som attan hittar tillbaka till reglerna igen. Främst träningen känner jag att jag saknar.

Jag tar nya tag!

Kramkalas

En helg går fort!

Nu sitter jag på tåget på väg hem igen. En helg går alldeles för fort!
Det är riktigt trist att lämna kompisarna samtidigt som det såklart är skönt att komma hem till min familj igen.

Igår åt vi gott och satt och surrade, riktigt trevligt men jag kan ju inte påstå att det är samma fart som det var förut ;) Lika trevligt ändå förstås.. bara lite annorlunda.

Kramkalas

Gänget och jag

Här är sista tillskottet i gänget. Saras lille Theodor, 3 mån. Det är inte bra att vara nära så här små söta bebisar. Jag ska ju inte ha fler men nu skulle jag behöva bli påmind om det ;) Han är ju helt bedårande!

Idag har vi varit på stan, jag har fyndat en hel del måste jag säga. Fast såklart är det sällskapet som är den största behållningen. Det är så skönt att komma "hem" till tjejerna ibland. När vi går på stan kommer jag på mig själv att reagera på att alla runt omkring mig pratar gävlemål, känns tryggt :)

Kramkalas

God morgon!

Frukosten är intagen och vi ska så smått göra oss klara för att spendera några timmar på stan. Alltid roligt när man är i Gävle :)

Konstigt det där att när man kan sova precis hur länge man vill så vaknar i varje fall tidigt.

Kramkalas

On the road

Nu sitter jag på tåget på väg "hem" till Gävle. Det ska bli riktigt roligt att komma dit i och träffa tjejgänget igen.
Jag har hunnit bläddra igenom lite skvallertidningar och funderar starkt på en liten stödvila. Vem vet vad Gävle bjuder på en sån här kväll. Mycket skratt och gott sällskap hoppas jag på i varje fall :)

Ha det gott!

Kramkalas

Den rosa mössan

Detta är en gammal bild på Gustav men här har han den rosa mössan på sig


Gustav älskar Elins mössa och har fram tills nu lånat den lite titt som tätt.
Idag när vi kom till förskolan så var det en tjej som pekade och skrattade och sa "kolla Gustav har en rosa mössa"
Snabbt som attan tog han av den och skulle minsann inte ha den på sig igen :(.
Det är klart att jag inte vill att han ska bli retad men jag vet ju att han tycker om den. Det är så synd!
Jag har aldrig brytt mig så mycket om debatten med genus, förmodligen för att mina barn har tillgång till både "pojksaker" och "flicksaker" Gustav sätter gärna på sig en klänning när dom är hemma och väljer lika ofta en "tjejfilm" som en "killfilm" när dom tittar på film. Jag har liksom tyckt att det löser sig ändå på något vis.
Däremot så är det skillnad på deras lek och sätt att vara. Gustav är mycket mera pojk, allt kraschas och slås på men så måste det ju få vara?
Däremot tycker jag att det är synd att barn ska retas så att han inte vill vara precis som han är.

Elin älskar även hon allt som har med rosa och prinsessor att göra och skulle aldrig komma på tanken att sätta på sig något pojkaktigt. Hon vill för tillfället knappt ha byxor utan det ska vara klänning eller kjol. Det är oxå ok, det går väl över.

Låt var och en vara som dom vill tycker jag! Oavsett om dom är som flickor/pojkar "ska" eller inte.

Kramkalas