-21,2 kg

Tiden går fort och kilorna har trillat av! 21,2 kg har försvunnit och det känns lite smått overkligt. Halva övervikten är nu borta och det känns helt fantastiskt!
Allt är ju lättare nu :)

Jag går ner ca 1 kg i veckan och den takten är jag glad för. Både kropp och knopp hinner liksom vänja sig på vägen ner.

Visst ser man skillnad?!
Nu ser ju till och med jag skillnad :)

Jag är så glad att jag gjorde min gbp-operation. Jag har gått ner i vikt förut men efter ett tag tappat fokus eller inte orkat hela vägen av olika anledning. Nu har jag inte längre det problemet. Underbart!
Jag skulle trots allt braiga som jag upplevt med operationen inte kunna rekommendera den till någon annan. Såna här beslut måste man ta efter eget hjärta och egna erfarenheter.
För mig blev det högsta vinsten så här långt.

"Bara" 20 kg kvar tills jag är inom ramen för normalvikt, dvs att jag då har ett BMI strax under 25. Bara att köra på!

Ha en fin dag!

Kramkalas

Ni anar inte..

Ni anar inte vad gott en naturell omelett smakar! Fantastiskt :)

Idag var första dagen jag vågade mig på något annat än flytande. Det blev en halv omelett gjord på två ägg. Den andra halvan ska jag äta på min andra lunch. Jag går nu in i en ny fas och då ska jag äta lite och ofta. Jag ska helst äta frukost, lunch och middag två gånger men ca 1 dl åt gången och så bara mosad eller mixat mat förstås.

I'm in heaven!

Kramkalas

En vecka har gått!

Idag är det en vecka sedan jag opererad mig! Tiden går fort och nu längtar jag efter att äta lite mosad mat. Det börjar bli svårt att få i sig flytande.. men får jag inte i mig det jag ska så blir jag ju så svag och yr och det vill jag inte heller.

Vågen visade i varje fall att jag har gått ner 3 kg sedan operationen och lägger man ihop det med de 5 kg som jag gick ner innan operationen så har jag ju faktiskt gått ner 8 kg totalt på bara 3,5 vecka! Det är ju grymt. När man börjar äta lite mat igen så kan det bli så att vågen står still ett litet tag eftersom kroppen är inställd på svällt och håller hårt i allt den får men det ska ge sig rätt så snabbt om jag har förstått det hela rätt.

Nu ska jag sätta mig med en kopp te och njuta lite innan familjen kommer hem. Just nu är te min ljuspunkt när det kommer till dryck

 

Tack Lipton för att ni fyllde på mitt teförråd!

Kramkalas

Frukost, operation och kräk

Jag är hemma och jag har fått i mig lite frukost. 1dl filmjölk och 1dl kaffe. Det tar tid att äta men det är ju meningen ;)

Innan jag går vidare så vill jag bara säga TACK! Till er hör på bloggen, på Facebook och såklart mina vänner och min familj. Vilket underbart stöd jag har fått.

För att läsa vidare ska man nog inte vara en kräsmage ;)

Operationen gick jättebra och på något konstigt sätt så höll jag mig lugn hela tiden innan operationen och vips kom narkosläkaren och vips vaknande jag. Jag minns att jag tänkte att jag har nog bara slumrat lite. Jag förstod inte att jag var opererad :)
När jag sen kom upp på avdelningen igen fick jag vatten så att jag skulle börja dricka. Det var även viktigt att jag själv kom upp och gick på toaletten. Det var bara ett problem.. Så fort jag gjorde en ansats till att röra mig eller när jag sippade på vattnet så kräktes jag. Eller jag kräktes men det kom inget. Så varje gång jag rörde mig fick jag medicin mot illamående och det lade sig för en liten stund. Tillräckligt länge så jag åtminstone kunde gå på toaletten.
Det här illamåendet släppte inte förrän vid 04.00 morgonen efter och jag måste erkänna att jag var orolig att det skulle fortsätta. Alla har vi ju hört en massa skräckhistorier och olika människors öde i samband med en sån här operation.

När sköterskan kom in strax innan åtta och sa att jag kunde duscha och sen komma ut i dagrummet så tänkte jag för mig själv att det går ju inte men den duschen gjorde underverk!
Vid frukosten (en kopp kaffe och ett glas juice) så träffade jag två till som hade opererats samma dag och båda var från Västsverige. Det var skönt att få prata och byta lite erfarenheter.

Min syster kom till sjukhuset vid 12.00 och hon trodde nog inte att jag skulle ta mig till tåget och det trodde nog inte jag heller om jag ska vara ärlig.. Men så piggnade jag till och jag ville verkligen hem och sova i min egen säng. Jag fick självklart vara kvar på sjukhuset om jag kände att jag behövde men nej, jag åkte hem och idag är jag väldigt glad för det!

Nu kommer dagarna gå ut på att få i mig den vätska jag behöver eftersom jag bara får äta flytande i en vecka.

Ha en fin dag och återigen, tack för ert stöd!

Kramkalas

“Före” bilder

 

Idag har Johan knäppt “före” bilder på mig. FRUKTANSVÄRT!!!

Som ni ser så bjuder jag inte på dessa.. ännu. Kanske kommer jag aldrig att göra det. Vem vet? Jag inbillar mig att när jag lyckats gå ner lite så kanske det är lättare att se tillbaka och tänka att så är det ju inte längre i varje fall.. Nu är jag inte riktigt där än

I morse när jag vaknade så var jag plötsligt nervös. Jag som varit kolugn hela vägen blev plötsligt alldeles pirrig i magen.. Det blev liksom verkligt eftersom jag måste packa idag. Jag tar tåget till Stockholm direkt efter skolan imorgon, vid lunch närmare bestämt. Sedan väntar en natt på hotell alldeles själv. Jag tar nog med datorn. Jag får väl börja spela något meningslöst spel så att jag håller nerverna i styr, haha.

Nervöst förväntansfull är vad jag är!

Kramkalas

En vecka kvar!

Idag är det en vecka kvar till operationen kom jag på!
Nu blir det nedräkning på riktigt. Jag kan nästan inte förstå att vid den här tiden nästa tisdag så är jag opererad. Overkligt :)

Jag har faktiskt inte så höga förväntningar på det hela.. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska tro och förvänta mig. Det känns både skönt och lite skrämmande.

Jag har gått ner det jag behöver inför operationen men det är ju bara att köra på. Det gör ju inget om man går ner lite extra. Det är ju ändå för att gå ner i vikt som jag gör operationen ;)

Kramkalas

Jag smygstartar

Idag har jag börjat att byta ut ett par mål mat mot flytande. Jag har valt modifast eftersom det var det dietisten rekommenderade.

Jag behöver gå ner 3 kg innan operationen om drygt två veckor. Jag har inga krav att jag måste "flyta" innan operationen men det är en rekommendation för att underlätta operationen. Jag gör gärna vad jag kan för att underlätta, det är ju ändå min kropp det gäller. Lika bra att ge kirurgen bästa möjliga förutsättning :)

Lite senare i veckan och fram till operationen är det bara flytande som gäller. Jag fick knapra på isbergssallad, tomat och gurka om jag kände att jag behövde tugga.

Den här fasen är lite skrämmande tycker jag och jag vet ju att jag kommer må skitdåligt när sockret ska ur kroppen men hellre nu än efter operationen..

Kramkalas

Hos doktorn- information och beslut

Den här bilden är nog nästan fyra år gammal. Det roliga är att jag här tyckte att jag var oerhört tjock. Jag väger 20 kg mer idag. Jag har försökt gå ner i vikt sedan jag var 20 år. Det är 18 år nu.

Jag har funderat fram och tillbaka i några dagar om jag ska berätta här på bloggen om vad som kommer att hända den närmsta tiden. Jag har efter lite eftertanke bestämt mig för att berätta. Dels för att det kommer påverka en stor del av mitt liv och dels för att det egentligen inte alls är hemligt eller så.

Jag var ju till en doktor i Stockholm i onsdags (jag behövde inte ta av byxorna, läs här ) där jag genomgick provtagning, samtal med läkare, dietist och så en massa frågeformulär som skulle besvaras. Allt gick bra, över förväntan och den information jag fick var även den över förväntan. Jag hade förväntat mig allt så mycket värre. Jag har bestämt mig. Jag ska den 6 nov, om lite drygt två veckor, göra en gastric bypass. Någon frågade om jag är nervös.. nej, det är jag inte. Jag är snarare så lättad att jag skulle kunna gråta en skvätt. Tack vare vårdgarantin och att Halland hade avtal med ett av Sveriges bästa sjukhus när det kommer till fetmakirurgi så känns det såklart ännu bättre!

Det här är mitt beslut men självklart har jag pratat med min man. Det enda jag egentligen vill är att man respekterar det beslut jag har tagit. Man måste inte hålla med men respektera mitt beslut. Jag begär inte att alla ska förstå. Har man inte varit så här överviktig som jag är, jag har BMI 40, så tror jag att det är svårt att förstå.

Bakgrunden till att jag har kommit hit är egentligen flera.. Jag har som jag skrev tidigare kämpat med övervikt sedan jag var 20 år och kom hem från USA. Jag gick ner ca 10-15 kg men jag har aldrig lyckats hålla vikten. Förr i tiden så klarade jag mig väl bra tack vare att jag spelade fotboll så pass mycket som jag gjorde. Den stora förändringen kom efter jag födde Gustav 2008 och bara gick upp i vikt. Jag har gått upp ca 20 kilo sedan hans födsel. Jag fick ju veta att jag har en underfunktion i sköldkörteln och sedan dess är det smått omöjligt att gå ner i vikt.

Det finns såklart risker med alla operationer, så även med den här. När jag ser på dessa risker och jämför med riskerna som finns om jag fortsätter att vara överviktig så är det ett väldigt lätt beslut. Min pappa fick en stroke, han var överviktig. Min mamma fick en stroke, hon var överviktig. Jag lovade då att jag skulle aldrig utsätta mina barn för vad jag gick igenom med mina föräldrar. Aldrig.

Jag vill bara ha tillbaka min energi, min livsglädje igen. Det handlar inte om att ha stl 36 i kläder, det handlar om att må bra.

Jag begär inte att ni ska förstå, jag begär bara att ni ska respektera mitt beslut.

Kramkalas