-21,2 kg

Tiden går fort och kilorna har trillat av! 21,2 kg har försvunnit och det känns lite smått overkligt. Halva övervikten är nu borta och det känns helt fantastiskt!
Allt är ju lättare nu :)

Jag går ner ca 1 kg i veckan och den takten är jag glad för. Både kropp och knopp hinner liksom vänja sig på vägen ner.

Visst ser man skillnad?!
Nu ser ju till och med jag skillnad :)

Jag är så glad att jag gjorde min gbp-operation. Jag har gått ner i vikt förut men efter ett tag tappat fokus eller inte orkat hela vägen av olika anledning. Nu har jag inte längre det problemet. Underbart!
Jag skulle trots allt braiga som jag upplevt med operationen inte kunna rekommendera den till någon annan. Såna här beslut måste man ta efter eget hjärta och egna erfarenheter.
För mig blev det högsta vinsten så här långt.

"Bara" 20 kg kvar tills jag är inom ramen för normalvikt, dvs att jag då har ett BMI strax under 25. Bara att köra på!

Ha en fin dag!

Kramkalas

Vilken härlig kväll!

Det är såna här kvällar man får lite extra energi av! Härliga vänner och massor av skratt och annat tok. Annat hade man ju i för sig inte kunnat vänta sig i den här konstelationen.

Jag och Mira åkte hem och hälsade på underbara Charlotte som driver webshopen, c2e-street.se. För en utomstående så måste det ha verkat bra knepigt. Vi pratar om allt och ingenting, helst samtidigt, alla tre :D Vi har liksom så mycket att säga och så kort tid att säga det på.

Naturligtvis fick vi gå och kika lite på grejerna som finns i webshopen och både jag och Mira hittade en massa fint. Jag fick med mig en jättefin blus hem. Jag ska visa den någon dag när jag kan ta ett foto! Det blir snart en tripp dit igen. Så mycket fina kläder som behöver ett hem (mitt hem).

Sedan vill jag TACKA ER för era fina kommentarer angående föregående inlägg. Det värmer :) Några av er var nyfiken på hur mycket jag har gått ner.. Ca 17-18 kg har jag gått ner nu. "Bara" 20 kg kvar! Det känns såklart jättebra och jag känner mig lyckligt lottad som (peppar, peppar) inte haft några som helst komplikationer.

Nu ska jag försöka varva ner lite och sortera en hel del tankar som kom upp. Sedan är det ju bäst att få lite sömn också för imorgon är det fredag och arbetsdag!

Kramkalas

En vecka har gått!

Idag är det en vecka sedan jag opererad mig! Tiden går fort och nu längtar jag efter att äta lite mosad mat. Det börjar bli svårt att få i sig flytande.. men får jag inte i mig det jag ska så blir jag ju så svag och yr och det vill jag inte heller.

Vågen visade i varje fall att jag har gått ner 3 kg sedan operationen och lägger man ihop det med de 5 kg som jag gick ner innan operationen så har jag ju faktiskt gått ner 8 kg totalt på bara 3,5 vecka! Det är ju grymt. När man börjar äta lite mat igen så kan det bli så att vågen står still ett litet tag eftersom kroppen är inställd på svällt och håller hårt i allt den får men det ska ge sig rätt så snabbt om jag har förstått det hela rätt.

Nu ska jag sätta mig med en kopp te och njuta lite innan familjen kommer hem. Just nu är te min ljuspunkt när det kommer till dryck

 

Tack Lipton för att ni fyllde på mitt teförråd!

Kramkalas

Frukost, operation och kräk

Jag är hemma och jag har fått i mig lite frukost. 1dl filmjölk och 1dl kaffe. Det tar tid att äta men det är ju meningen ;)

Innan jag går vidare så vill jag bara säga TACK! Till er hör på bloggen, på Facebook och såklart mina vänner och min familj. Vilket underbart stöd jag har fått.

För att läsa vidare ska man nog inte vara en kräsmage ;)

Operationen gick jättebra och på något konstigt sätt så höll jag mig lugn hela tiden innan operationen och vips kom narkosläkaren och vips vaknande jag. Jag minns att jag tänkte att jag har nog bara slumrat lite. Jag förstod inte att jag var opererad :)
När jag sen kom upp på avdelningen igen fick jag vatten så att jag skulle börja dricka. Det var även viktigt att jag själv kom upp och gick på toaletten. Det var bara ett problem.. Så fort jag gjorde en ansats till att röra mig eller när jag sippade på vattnet så kräktes jag. Eller jag kräktes men det kom inget. Så varje gång jag rörde mig fick jag medicin mot illamående och det lade sig för en liten stund. Tillräckligt länge så jag åtminstone kunde gå på toaletten.
Det här illamåendet släppte inte förrän vid 04.00 morgonen efter och jag måste erkänna att jag var orolig att det skulle fortsätta. Alla har vi ju hört en massa skräckhistorier och olika människors öde i samband med en sån här operation.

När sköterskan kom in strax innan åtta och sa att jag kunde duscha och sen komma ut i dagrummet så tänkte jag för mig själv att det går ju inte men den duschen gjorde underverk!
Vid frukosten (en kopp kaffe och ett glas juice) så träffade jag två till som hade opererats samma dag och båda var från Västsverige. Det var skönt att få prata och byta lite erfarenheter.

Min syster kom till sjukhuset vid 12.00 och hon trodde nog inte att jag skulle ta mig till tåget och det trodde nog inte jag heller om jag ska vara ärlig.. Men så piggnade jag till och jag ville verkligen hem och sova i min egen säng. Jag fick självklart vara kvar på sjukhuset om jag kände att jag behövde men nej, jag åkte hem och idag är jag väldigt glad för det!

Nu kommer dagarna gå ut på att få i mig den vätska jag behöver eftersom jag bara får äta flytande i en vecka.

Ha en fin dag och återigen, tack för ert stöd!

Kramkalas

“Före” bilder

 

Idag har Johan knäppt “före” bilder på mig. FRUKTANSVÄRT!!!

Som ni ser så bjuder jag inte på dessa.. ännu. Kanske kommer jag aldrig att göra det. Vem vet? Jag inbillar mig att när jag lyckats gå ner lite så kanske det är lättare att se tillbaka och tänka att så är det ju inte längre i varje fall.. Nu är jag inte riktigt där än

I morse när jag vaknade så var jag plötsligt nervös. Jag som varit kolugn hela vägen blev plötsligt alldeles pirrig i magen.. Det blev liksom verkligt eftersom jag måste packa idag. Jag tar tåget till Stockholm direkt efter skolan imorgon, vid lunch närmare bestämt. Sedan väntar en natt på hotell alldeles själv. Jag tar nog med datorn. Jag får väl börja spela något meningslöst spel så att jag håller nerverna i styr, haha.

Nervöst förväntansfull är vad jag är!

Kramkalas

En vecka kvar!

Idag är det en vecka kvar till operationen kom jag på!
Nu blir det nedräkning på riktigt. Jag kan nästan inte förstå att vid den här tiden nästa tisdag så är jag opererad. Overkligt :)

Jag har faktiskt inte så höga förväntningar på det hela.. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska tro och förvänta mig. Det känns både skönt och lite skrämmande.

Jag har gått ner det jag behöver inför operationen men det är ju bara att köra på. Det gör ju inget om man går ner lite extra. Det är ju ändå för att gå ner i vikt som jag gör operationen ;)

Kramkalas

Jag smygstartar

Idag har jag börjat att byta ut ett par mål mat mot flytande. Jag har valt modifast eftersom det var det dietisten rekommenderade.

Jag behöver gå ner 3 kg innan operationen om drygt två veckor. Jag har inga krav att jag måste "flyta" innan operationen men det är en rekommendation för att underlätta operationen. Jag gör gärna vad jag kan för att underlätta, det är ju ändå min kropp det gäller. Lika bra att ge kirurgen bästa möjliga förutsättning :)

Lite senare i veckan och fram till operationen är det bara flytande som gäller. Jag fick knapra på isbergssallad, tomat och gurka om jag kände att jag behövde tugga.

Den här fasen är lite skrämmande tycker jag och jag vet ju att jag kommer må skitdåligt när sockret ska ur kroppen men hellre nu än efter operationen..

Kramkalas

Hos doktorn- information och beslut

Den här bilden är nog nästan fyra år gammal. Det roliga är att jag här tyckte att jag var oerhört tjock. Jag väger 20 kg mer idag. Jag har försökt gå ner i vikt sedan jag var 20 år. Det är 18 år nu.

Jag har funderat fram och tillbaka i några dagar om jag ska berätta här på bloggen om vad som kommer att hända den närmsta tiden. Jag har efter lite eftertanke bestämt mig för att berätta. Dels för att det kommer påverka en stor del av mitt liv och dels för att det egentligen inte alls är hemligt eller så.

Jag var ju till en doktor i Stockholm i onsdags (jag behövde inte ta av byxorna, läs här ) där jag genomgick provtagning, samtal med läkare, dietist och så en massa frågeformulär som skulle besvaras. Allt gick bra, över förväntan och den information jag fick var även den över förväntan. Jag hade förväntat mig allt så mycket värre. Jag har bestämt mig. Jag ska den 6 nov, om lite drygt två veckor, göra en gastric bypass. Någon frågade om jag är nervös.. nej, det är jag inte. Jag är snarare så lättad att jag skulle kunna gråta en skvätt. Tack vare vårdgarantin och att Halland hade avtal med ett av Sveriges bästa sjukhus när det kommer till fetmakirurgi så känns det såklart ännu bättre!

Det här är mitt beslut men självklart har jag pratat med min man. Det enda jag egentligen vill är att man respekterar det beslut jag har tagit. Man måste inte hålla med men respektera mitt beslut. Jag begär inte att alla ska förstå. Har man inte varit så här överviktig som jag är, jag har BMI 40, så tror jag att det är svårt att förstå.

Bakgrunden till att jag har kommit hit är egentligen flera.. Jag har som jag skrev tidigare kämpat med övervikt sedan jag var 20 år och kom hem från USA. Jag gick ner ca 10-15 kg men jag har aldrig lyckats hålla vikten. Förr i tiden så klarade jag mig väl bra tack vare att jag spelade fotboll så pass mycket som jag gjorde. Den stora förändringen kom efter jag födde Gustav 2008 och bara gick upp i vikt. Jag har gått upp ca 20 kilo sedan hans födsel. Jag fick ju veta att jag har en underfunktion i sköldkörteln och sedan dess är det smått omöjligt att gå ner i vikt.

Det finns såklart risker med alla operationer, så även med den här. När jag ser på dessa risker och jämför med riskerna som finns om jag fortsätter att vara överviktig så är det ett väldigt lätt beslut. Min pappa fick en stroke, han var överviktig. Min mamma fick en stroke, hon var överviktig. Jag lovade då att jag skulle aldrig utsätta mina barn för vad jag gick igenom med mina föräldrar. Aldrig.

Jag vill bara ha tillbaka min energi, min livsglädje igen. Det handlar inte om att ha stl 36 i kläder, det handlar om att må bra.

Jag begär inte att ni ska förstå, jag begär bara att ni ska respektera mitt beslut.

Kramkalas

10 veckor

Jag har hittat en för mig ny blogg. Den handlar en hel del om träning måste jag säga och det är Lofsan – En mammablogg om träning. Hon har just nu en 10 veckors challenge i sin blogg. Det är tänkt att man ska komma ur sin bekvämlighetszon och antingen börja träna, träna något annat eller helt enkelt öka lite. Allt sånt är är ju väldigt individuellt. När jag läste så blev jag väldigt inspirerad. Det finns även en facebookgrupp om man vill dela med sig och bli peppad och peppad av andra.

Bland det första man skulle göra så var det att sätta upp mål och detta skulle vara S M A R T;
Specifikt
Mätbart
Accepterat & Attraktivt
Realistiskt & Relevant
Tidsbestämt

Gå in på Lofsans blogg om du vill veta mer.
Jag måste erkänna att när jag läser på facebookgruppen så känns det som att jag inte riktigt är i samma fas som många andra.. med 35 kilos övervikt så är det ju inte så att jag hoppar upp på löpbandet och springer en mil innan frukost Även om det vore en dröm att kunna förstås.
Mitt mål på dessa 10 veckor är att träna 3 ggr i veckan, att få in det som en rutin. Idag gjorde jag mitt första pass och då har jag funderat på det sedan i måndags.. Jag har en lång väg att gå. Med träning menar jag gymträning, pass, simning eller powerwalks. Idag blev det styrka på gymmet i en timme. Jag förstår inte varför det skulle vara så svårt att gå dit för det är ju roligt när jag väl är där.

När man har så mycket övervikt som jag har så är det klart att man måste lägga om kosten men för att vara helt ärlig så säger någon diet eller bantning en gång till så tror jag att jag blir galen. Jag har provat det mesta och det finns mycket positivt och mycket negativt med att gå på en “diet”. För mig fungerar det inte, det blir för extremt åt alla håll. När jag åt GI så ville jag tex inte ta en banan för det var ju inte bra (sen när är en banan skadligt liksom..) När jag var med i Viktväktarna så blir jag aldrig nöjd, aldrig. Hade jag dessutom kalorier över en dag så kunde jag sätta mig och äta popcorn eller något annat bara för att.. Det kan inte vara sunt.
Nu har jag gjort några men enkla regler gällande maten och träningen. Detta kommer jag göra på mitt sätt i min takt.

1. Ät halva tallriken med grönsaker, 1/4 protein och 1/4 kolhydrater
2. Bara ta EN portion
3. Undvika bröd
4. Godis får bara ätas EN gång i veckan.
5. Inte äta middag efter kl 19.00
6. Träna 3 gånger i veckan
7. Dricka vatten, främst när jag är törstig

Nu lagar jag mat med förstånd men för att jag ska lyckas så måste jag träna. Jag mår så mycket bättre och jag blir heller inte sugen på en massa onyttigheter då. För mig är inte antal kilo jag går ned det viktigaste utan att jag orkar mer, blir gladare och piggare. Eftersom jag dessutom har fel på sköldkörteln och har sämre förbränning så tror jag att träningen hjälper kroppen lite.

10 veckor att få in rutinen och hitta vad jag tycker är roligt att träna. 10 veckor är egentligen bara början men när dom är klara så är det ju bara att köra 10 veckor till med nya mål

Imorgon ska jag göra ett test och se hur mycket jag orkar. Jag misstänker att jag inte ens kan springa 1 km som det är just nu.. Vi får väl se.

Nu är jag igång i varje fall Är det någon annan som är med i 10 veckor?

Kramkalas

Jag får vänta och se..

Nu har jag gjort ett av mina engelskaprov, nationella. Jag tror det gick bra.. Jag hoppas att det gick bra.

När jag kom hem kom jag på att vi glömde av bokredovisningen.. Det kanske blir en annan dag. Spelar inte så stor roll, boken är ju läst och det är klart.

Nu är det ett prov kvar och det ska jag göra imorgon och i slutet av veckan ska betyget vara klart. Spännande!

 

Doktorn ringde idag och sa att mina prover såg bra ut. Jag har ingen förtur till operation pga högt kolesterol eller något annat och det ska man ju egentligen vara glad för. Hade jag haft det så hade det ökat mina chanser till en magsäcksoperation. Nu har han i varje fall skickat in en remiss och så får vi se hur det blir i slutändan.

Funderingarna kring om jag ska göra ett riktigt riktigt seriöst ryck med viktminskningen igen surrar i huvudet (undrar hur många gånger jag har gjort det?) för självklart vill jag gå ner i vikt utan operation men hitintills har jag inte lyckats.. Skam den som ger sig brukar jag ju säga. Det är väl bara det att en lösning kan komma i så många olika förpackningar.

Jag funderar på och ni får ha det så gott så länge

 

Kramkalas

Så här ligger det till..

Det här är en bild tagen på mig och Elin i dec –08. Samma år som Gustav föddes och innan jag blev sjuk. Ni som har varit med mig ett tag vet ju att jag fick diagnosen Hypotyreos för ca 1 år sedan. Det har gjort att jag gått upp mycket i vikt, jag har ont i lederna, känner en trötthet ibland som inte är av denna värld. Och mitt minne ska vi inte prata om…
Självklart har jag fått medicin mot det här som jag har ätit i 1 år, och visst har det blivit bättre! Mycket bättre till och med. Däremot så går jag fortfarande upp i vikt. Det är många som står upp och skriker att jag ska äta bättre och motionera mera. Jag håller med, och jag försöker, tro mig.

När jag började räkna efter så har jag kämpat med min vikt i ca 17 år.. jag är less på det och jag är less på fördomar. Idag träffade jag en doktor som jag pratade med och han sa något som var skönt att höra. “Man ska skilja på dom som äter hamburgare och dricker läsk varje dag och dom som har en sjukdom och dessutom har det ärftligt”
Jag tillhörde den sista gruppen
Min pappa dog när han var 63 år gammal och min mamma fick en stroke, men överlevde tack och lov, när hon var 64 år. Både var/är väldigt överviktig. Jag vill inte dö om 25 år om jag säger så..
En annan sak läkaren sa var att dom ska ta prover och han ska hjälpa mig vidare för att se om en magsäcksoperation kan vara ett alternativ. Jag blev både glad och förskräckt. Glad för att det var det jag ville, det känns som en lösning som varar. Förskräckt för att jag är så tjock att en operation kan vara en lösning.
När jag ser mig i spegeln så ser jag det inte riktigt, eller så tittar jag inte tillräckligt länge. Jag är bra på att undvika speglar och kameror.
När jag ser ett kort på mig själv som här nedan så känner jag inte igen mig själv…

Jag vill inte göra det här för att kunna ha storlek 36 i kläder, jag vill göra det för att jag ska orka leva och vara aktiv tillsammans med mina barn.
När jag ser det övre kortet så ser jag en tjej full av liv, en tjej som har energi. Det finns inte kvar idag, inte mycket och den jag har måste jag ibland hushålla med.
Att dessutom vara så överviktig att mitt BMI slår i taket i alla mätningar och visar extrem fetma gör det såklart inte lättare. Det är tungt att bära runt på.

Det är många människor omkring mig som har åsikter om det här och det får man väl ha. Jag har åsikter om det mesta oxå. Jag vill bara säga att har man aldrig varit här där jag är nu så är det nog svårt att förstå.. Det är många som tycker att jag gnäller men det är svårt när man inte känner igen sig själv längre, jag försöker förstå jag med.

Nu är det inte alls säkert att det här besöket leder till en operation i slutändan. Alla prover ska tas och jag ska fundera om det här är det jag verkligen vill. Läkaren var väldigt positiv och tyckte det var en bra behandling men jag måste fortfarande tänka.

Det blev ett långt inlägg och det har tagit lång tid att skriva.
Det här gör ondare i mig än jag har velat erkänna.
Har du orkat läsa så här långt har du gjort det bra. Tack!

Kram

Dax att välja om, välja rätt

Nu ligger chokladvinsten i små fina paket som vi gett till nära och kära.

Vi kan absolut inte ha så mycket choklad hemma, tyvärr. Kul att kunna överraska och glädja andra istället :)

Jag har ju skrivit om min viktresa förut. Det tänker jag inte fortsätta med, inte varje vecka i varje fall. Däremot så kommer man kunna följa den på ett eller annat sätt i bloggen. Det är alltså dax att välja om igen, välja rätt. För även om det blev ett rejält bakslag över sommaren och även om ni inte har hört så mycket om det så tro inte att jag ger upp! Det är det sista jag gör, jag kämpar på och tar nya tag.Morgonens frukostmacka, knäcke med mjukost, gurka och paprika istället för mjuk smörgås med smör och ost.

Det är ju dessutom måndag och Gustavs sista inskolningsvecka börjar, spännande. Om en vecka börjar jag jobba, nervöst!

Idag ska jag till jobbet och ha ett möte med chefen om framtiden. Det låter ju väldigt stort men det är nog inte så farligt ;) Ska bli skönt att få sitta ner och prata lite innan starten om en vecka. Jag har trots allt varit borta ett tag.

Hoppas att ni får en bra start på veckan.

Kram

Utflykt på schemat

Idag ska jag packa badkläder (till Elin, jag väntar ett tag till) och matsäck och sen ska vi på utflykt med Elins dagis. Johan och Gustav ska ha en pappa och son hemma. Det ska bli jätteskönt att kunna koncentrera sig bara på Elin. Nu sitter hon och väntar med sin sun suit på ;)

När vi sen kommer hem så ska vi åka och titta på ett parhus.

Med blandade känslor ska jag tillägga. Det är nämligen perfekt i alla avseenden, förutom att vi skulle behöva vänta tills nästa vår med att köpa något. Eftersom jag har varit hemma i nästan 4 år nu så har ju inte pengarna staplats på hög här.. Det blir annat när jag börjar jobba i augusti ;)

Eftersom huset är perfekt så känner vi ändå att vi måste titta. Blir det inget denna gång så vet ju lite mer tills nästa, jag antar att man kommer gå på rätt många visningar innan man hittar ett hus man vill bo i till dom pengarna man vill betala ;)

Igår var jag på VV, jag hade gått upp några hekto. Jag visste om det när jag gick dit men jag blir ändå lite (läs: mycket) trött på mig själv. Nu är det slut på kalas för ett tag, tack och lov. Jag ger mig inte. Den saken är klar. Jag kämpar vidare och tar nya tag.

Jag har bestämt med mannen att jag kommer dra ner lite på bloggande, kanske sitta varannan kväll och den andra kvällen ska jag motionera.

Jag hamnar nämligen lätt framför datorn.. ;)

Jag märker på kommentarer och besöksstatistik att det är nog fler än jag som passar på att njuta av det fina vädret ;) Vi får väl se hur återhållsam jag kan vara med datorn *skrattar*

Ha en bra dag!

Kram

Jag blir rätt så trött på mig själv ibland

Jag är glad att jag gick iväg och gjorde kort igår kväll.

Det var nämligen ingen av mina kompisar som kunde gå igår men det gör ju egentligen inte så mycket... Jag är ändå så koncentrerad på vad jag gör så jag hinner inte prata så mycket, för en gång skull ska jag väl tillägga ;)

Här ovan har ni gårdagens kort. Tanken var att jag skulle göra lite mindre kort den här gången, som till en blomma eller vinflaska eller så.. Jag vet inte riktigt vart den tanken tog vägen på vägen. Fast jag är nöjd ändå =)

VV *suck* Fast egentligen så ska jag väl inte sucka, det är ju ingen annan än jag som stoppar i mig mat och annat ätbart... Jag hade gått upp massor.... + 2 kg.

Jag blir rätt trött på mig själv kan jag ju erkänna..

Fast nu ska jag inte deppa för det utan nu tar jag nya tag (igen)

Bara ca 18 kg kvar att gå ner!

Jag är envis och ska vinna den här kampen mot kilorna men främst kanske mot mitt psyke ;)

Idag har jag båda barnen hemma och mannen ska ut och äta ikväll med kompisar. Vilket betyder lite olika saker... Jag ska komma på lite aktiviteter där jag absolut inte behöver använda min rygg något särdeles. Sist men inte minst så kommer jag kunna blogga hela kvällen om jag vill *ler*

Tack och åter tack för alla kommentarer! Dom värmer. Jättekul att så många faktiskt tar sig tid och lämnar en liten hälsning. Man blir lycklig helt enkelt!

Vill du vara med och fira 10 000 besökare med mig? Jag lottar ut väggordet Carpe Diem här

Kram

Spela klubba och ett minus

Jag har ju mest legat här hemma idag, vilket inte har varit så roligt för barnen...

Så Elin blev riktigt glad när Johan kom hem från jobbet och hade köpt innebandyklubbor till henne. Tjatet tog aldrig slut...

-Ska vi spela klubba pappa, ska vi det?

Hon är för go den lilla tjejen...

Hon klädde på sig själv imorse, eller det gör hon väl varje morgon men jag brukar hinna välja till henne ;) När hon får som hon vill så tar hon alltid någon klänning/tunika från förra sommaren. Det hade inte gjort så mycket om dom inte var för små allihopa *skrattar* Fast det bekymrar inte henne, inte det minsta. Det är mest jag som går och hänger upp mig på det ;)

Jag kom iväg till Viktväktarna och vägde mig.

Det var väl tur att jag gjorde det =) Jag hade gått ner 0,7 kg!!! Totalt har jag nu gått ner 4,2 kg, Yippiiiii!

Inte för att jag riktigt vet hur det har gått till, för jag har varken ätit bra eller motionerat... Det är lite svårt att vara nöjd och stolt över det när man inte riktigt förtjänar det. Fast jag är hemskt glad att jag slapp ett + i boken ;) Nu känner jag mig taggad igen. Jag ska verkligen försöka hålla igen i helgen oxå, fast jag ska åka bort på en massa trevligheter... Så om någon långtbortistan läser detta kan ni ju påminna mig vid ett passande tillfälle ;)

Nu var det verkligen länge sen jag kika in hos er andra så nu ska jag göra ett försök ikväll innan jag däckar..

Kram

Yippiiii

Jag fick min första guldstjärna idag =)

Man får en guldstjärna för var 3:e kilo man går ner.

Idag hade jag gått ner 1,3 kg och det blir 3,5 kg totalt.

Jag är mycket nöjd och mycket GLAD.

Ny vecka och nya möjligheter alltså.. Bara att kavla upp ärmarna och köra en vecka till.

I helgen ska vi ha 70-års kalas för Johans mamma då vet jag att vi kommer kalasa lite extra, jag ska dessutom dit imorgon och förbereda efterrätten... Imorgon ska jag inte smaka ;-)

Jag ska göra en blåbärsglass med maränger och varm hallonsås. Hur gott som helst!

Det får helt enkelt bli till att motionera lite i veckan.

Tack till er alla som stöttar och peppar mig. Det värmer =) Nu är det bara 16,5 kg kvar!

Kram

Det gungas och viktväktarna

Det här är inte klokt! Gustav är 13 månadet och idag var första gången vi var i lekparken och gungade... Har det inte varit dåligt väder så har han varit sjuk... Han var lite skeptisk till en början men sen drog han allt lite på smilbanden =) Tyvärr var det inte så varmt som jag hade önskat så vår lilla tripp till lekparken blev inte så långvarig.

Idag har jag efter mycket funderande fått bita i det sura äpplet och gått till viktväktarna. Jag vet inte varför jag känner så.. Jag är laddad, tro inget annat.. Det är bara det att jag har gått ned i vikt med viktväktarna förr och det känns som ett nederlag på något vis att behöva gå tillbaka. Jag hade velat klara det själv!

Jag har insett att det gör jag inte. Nu är det inte så att jag inte vet vad man ska äta och att man ska röra på sig... Det vet jag mycket väl, det är inte det som är problemet.. Jag antar att det sitter i knoppen :( Fast jag vägrar ge mig i min kamp mot kilorna, jag ska vinna i slutändan. Det är inte hälsosamt att väga så mycket som jag gör... Jag vill kunna leka och springa obehindrat. Gå in i en affär och köpa kläder som passar och framför allt orka med allting som man ska orka med =) Dessutom har jag den sista veckan börjat få olidligt ont i ryggen... Jag är bara 35 år (snart), jag är inte redo att lägga mig ner och ge upp. Jag vägrar!

Johan sa att om jag la ner lika mycket energi på min viktminskning som på min blogg skulle jag bli trådsmal... Jag förstår inte alls vad han menar... Gör ni?

Vill du oxå ha chansen att vinna ett av tre smycken från Lica- Creative? Det kan du göra här

Kram

Den här..

...febern som Elin har och ibland inte har gör mig lite förvirrad.. Igår var hon feberfri ända tills det var dax att gå och lägga sig i stort sett. Då fick hon 38 grader. I morse när hon vaknade så hade hon 36,5 för att en timme senare ha 38,5. Under dagen har det legat på ungefär 39 grader. Vad händer då till kvällen? Hon blir feberfri och springer runt runt och tjoar och har sig! Jag och Johan tittar bara på varann och skakar på huvudet. Det svänger fort kan jag lova =) Självklart är jag jätteglad att den gick bort men som det har varit är det ju inget som säger att den inte kommer tillbaka.. Jag förstår som vanligt ingenting.. som tur är brukar tiden utvisad dom flesta frågetecknen.

Johan gjorde lite fynd hemma hos sin mamma och pappa. Alla pjäxor är återfunna, skidorna är på plats.. Det vi saknar (och gör fortfarande) är madrassen till Gustavs resesäng.. Nu har det visat sig att vi hade glömt den hos min mamma 55 mil härifrån.... Hon ska rulla ihop och skicka på posten. Tack mamma! Jag är en slarver, jag vet..

Jag har skrivit en lista på grejer, inte kläder utan grejer som vi ska ha med oss.. Med den packningslistan så finns det inte utrymme för så mycket kläder ;-) Tur att stugan är på 160 kvm. Nu vill jag bara att det ska vara packat och vi sitter i bilen och har kanske 3 mil kvar.. Det hade varit skönt! Nu när vi varit sjuka så borde vi få vara friska när vi åker till fjälls, någon rättvisa borde det finnas ;)

Min vikt hade ju inte minskat förra veckan.. (jag väger mig på måndagar) jag hade gått upp 0,2 kg. Det är nästan som att stå still... Det får jag vara nöjd med ändå. Jag rörde mig ju bara till och från soffan ;-) Blev inte så många steg och bara ett träningspass. Ny vecka med nya tag!

Vill du oxå vara med och tävla om smultrontvålen från Björk & Berries? Det kan du göra här

Kram

Minus och dagis!

Ja, idag pekade vågen på minus =) Ett kilo lättare och ett kilo närmare målet! Det känns skönt att vara i gång. Jag gick ca 60 000 steg förra veckan och gjorde två gympa pass. Jag skulle nog behöva gå åtminstone 70 000 steg så att det blir 10 000 steg om dagen.. Nu får jag vara nöjd ändå. Kanske knatar på lite extra denna vecka vi får väl se. Jag ska jobba i helgen som kommer och där springer man omkring en del så det kanske löser sig ganska enkelt!


Elin ska gå mindre på dagis denna terminen. Jag är ju föräldraledig och då får hon gå 15 timmar i veckan. Här går man varannan dag 6 timmar om dagen. Ena vecka 2 dagar och den andra 3 dagar.. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Det är bättre än 3 timmar om dagen men jag hade föredragit om man själv fått välja dagar. Nu blir det så att varannan vecka finns inga lekkompisar hemma. Det är synd! Fast man är väl aldrig nöjd..

Förra terminen så pluggade jag på distans och då gick Elin lite mer på dagis. Det är skönt att slippa det den här terminen måste jag säga.

Den här tiden med barnen när man kan vara hemma så här kommer ju inte tillbaka och som min kloka vän Ingela sa idag; Tids nog får dom gå på dagis för jämnan..

Det har hon så rätt i. Fast i höstas när Gustav mest skulle ammas och sövas så tyckte jag att det var rätt jobbigt när Elin var hemma måste jag säga. Jag hann ju aldrig med henne och hon blev bara besviken... Det var inte roligt. Nu är det helt annorlunda. Gustav äter med oss andra och det är bara att gå och lägga han så somnar han. Helt underbart! Idag sov han två timmar på eftermiddagen och då hann vi lägga en massa pussel, läsa böcker och äta mellis. Elin har varit som ett litet solsken hela dagen. Det känns i hjärtat kan jag lova... Min lilla prinsessa!

Idag var vi iväg på öppna förskolan. Det är Torslanda församling som har öppen förskola i lokaler som det var dagis i innan så allting finns ju! Hur bra som helst. Idag gick Elin och dom lite större barnen iväg med ena fröken och hade lite gymnastik i 45 min. Då var det meningen att vi skulle ha sångstund med dom mindre barnen men den uteblev för småttingarna satt och åt ;-)

Jag gissar att vi kommer spendera en del tid där nu när det är lite sämre väder och dom dagarna vi inte har något speciellt för oss.

Jag ska verkligen påminna mig själv om att den här tiden inte kommer tillbaka... Försöka njuta av det och inte önska en massa annat.

För er som undrar hur det går med mitt före och efter reportage av köksskåpen så är det på gång! Jag har inte hunnit klart, vilket bekräftar det jag trodde... Jag hade kunnat börjat utan mina burkar =) Det kändes inte rätt bara... *L*

Imorgon är sista dagen för halsbandstävlingen! Du hittar den här


Kram

Min viktresa..

.. har det varit lite tyst om ett tag, eller vad säger ni? Det blev ju pannkaka av alla bra tips och råd jag har nu under jul och nyår. Sen har det en tendens att flyta ut och bli ett par dagar/veckor längre än man tänkt sig. Jag har inte levt som jag har lärt helt enkelt! =) Nu har jag inte gått upp så mycket av det jag gick ner men jag har ju en lång väg att vandra..



Jag har ju skrivit om det här innan att jag går till en hälsopedagog ungefär en gång i månaden. Tipsen jag har fått av henne kan ni läsa i ett äldre inlägg här.



Nu har jag tagit tag i det igen. Min stegräknare gick sönder förut, men nu har jag fått inhandlat en ny. Lustigt hur jag fungerar... Står räknaren på t.ex 9000 steg på kvällen då ger jag mig minnsann ut på en promenad. Har jag inte räknaren på och förmodligen inte rört på mig ett skvatt under dagen, tror ni då att det blir någon kvällspromenad? Nej, vilket är märkligt tycker jag. Jag ska ju helst komma upp i 12 000 steg om dagen, så det är bara att knata på =) Nu har jag lite tur för om jag promenerar och hämtar Elin på dagis så är det ca 5000 steg =) Inga ursäkter med andra ord!

Den här veckan börjar jag med jympan oxå, det känns skönt.



Nu finns det ju många därute med samma mål- att gå ner i vikt! Så det är skönt när man kan peppa varanndra. Det behövs!

Vill du tävla om halsbandet kan du göra det här

Kram