När mamman är..

 

….borta går vi på dagisutflykt =)

 

Vilken eftermiddag och kväll det blev. Barn, föräldrar och pedagoger från vårt föräldrakooperativ samlades vid 17:30 i den lummiga Kungsbackaskogen i sin skira försommargrönska. Finns det något vackrare än när solen strilar ned mellan bokarnas löv?

 

Det började med en lekfull poängpromenad vilken ledde upp till den lilla dammen. Där satt trollet Rulle och bjöd barnen på myrägg, något som var mycket uppskattat. Myräggen var misstänkt lika popcorn men med lite fantasi så….

Medan de vuxna rättade poängpromenaden lekte barnen mellan träden, i gungorna och i den stora rutschkanan. Elin kom springande alldeles svettig med sin munkjacka i handen:

"Pappa, det är för varmt!"

Innan jag hunnit svara var hon redan på väg till Emma & Co. Elin börjar få en bästis i Emma tror jag. De leker så fint och jag tror uppriktigt att Elin ibland längtar efter henne som vänner kan och skall göra. Mamma & pappa är lyckliga över att deras lilla flicka har förmågan att skaffa goda vänner, den stor skräcken bortsett från fysisk skada är ju utanförskap.

 

Nåväl, snart var det dags för korvgrillning och det bullades upp ur medhavda matsäckar. Sk "partajgrillare" är verkligen inte min favorit och idag inte heller barnens. Gustav drack sig istället mätt på en och en halv MER och Elin hade fullt upp med lek och fiskdamm så måltiden var snabbt avklarad.

 

Nu började kvällen närma sig och lilleman började bli gnällig, då var det ingen hit att stå i kö till ansiktsmålningen men till slut fick han en spindel på kinden och Elin en vacker fjäril. Innan vi gick hem hann vi också med att vinna en vattenflaska på lotteriet. Alltid lika kul att vinna även om det är småsaker.

 

Än en gång glad och tacksam för den fantastiska personalen på förskolan som ordnar så fint för våra barn. All heder åt dem! Sen bar det av hemåt, alla var vi trötta och längtan efter mamma/hustru började bli stor. Tack för en härlig kväll i lekens tecken!

 

Gästbloggare Johan

Ute blåser sommarvind....

Så då var det dags för mig ( Johan) att ta över tangenterna för en stund.

Jag är tillfälligt befodrad till "gästbloggare", en ära måste jag tillstå.

Måste säga att jag är väldigt imponerad av Ingelas jobb med bloggen, den är otroligt fin och jag är stolt över henne. Jag glömmer ofta att säga detta och det skall i ärlighetens namn sägas att det h ä n d e r att jag gnäller på henne för att bloggen tar en del tid.

Men nu lovar jag att jag skall bättra mig!

Jag försöker stanna upp då och då och reflektera över hur jag är som person och hur andra uppfattar en, jag tror det är nyttigt.

Det är allt för lätt att slå sig för bröstet och tycka att man är så bra.

Missförstå inte nu, det är inte så att jag varje morgon står och ser Brad Pitt i spegelglaset, men jag brukar skoja och göra rörelsen av att man drar sin pistol som en cowboy och säger:

"Still got it...".

Då känns det genast lite bättre.

Nåväl, så är det åter kväll i det Casa Ingelalala, hör i fjärran hur Elin ropar på pappa men i kväll är det mamsens tur att natta den lilla, hon kommer snart somna bland alla sina gosedjur och snuttar.

Efter en dag i solen på stranden med kusinerna, farmor & farfar, så kommer nog John Blund komma ganska snabbt, även om hon sov en stund i bilen.

Vår stora dröm är ju ett eget hus och allra helst på landet och med havsutsikt (Vi är väldigt anspråkslösa människor..).

Det är lätt att glömma att vi bor väldigt bra trots att det är en hyresrätt, men det är ju drömmen om det egna som hägrar och den drömmen kommer alltid åter när man är i Onsala och det bara är 200m till världens finaste bad.

Men snart, snart säger jag, då skall vi parkera flyttbilen utanför vårt eget hus Ingela, det skall inte dröja....!

Så, nu tackar jag för mig och hoppas att ni inte somnade framför skärmen.

Sist vill jag skriva några rader till dig Ingela, du är bäst, du är min, du är min Plupp....


...where troubles melt like lemondrops

high above the chimney tops

that's where you'll find us

Somewhere over the rainbow....