Jag tjuvlyssnade..

Dom sista dagarna här hemma så har jag och Johan varit lite bekymrade för vi har några pojkar i området som är några år äldre än våra barn. Dom är dessutom lite vildare än jag hade önskat, eller vild och vild.. Gustav kan oxå vara lite vild, jag menar nog lite busigare än önskat.

Dom hittar gärna på sånt som att stå och kasta ruttna jordgubbar in på ens tomt, eller slår av alla blommorna i blomkrukorna.. såna bus. Inte ok, och jag vill inte att mina barn ska ta efter. Man blir som dom man är med , ni vet…

Bägaren rann över i förrgår då Gustav går ut på gatan och dom här pojkarna står utanför och praktiskt taget muddrar han och tar hans tuggummi som han har i fickan.

Efter det så fick vi ju prata med våra barn att det är inte ok, inte att man gör så mot någon och inte att någon gör sånt mot dom. Vi pratade en stund om hur man ska behandla andra och hur det kan kännas om man blir felbehandlad osv. Svårt att veta vad som går in hos en 3-åring och en 5-åring

 

Idag så var dom ute igen och visste inte att jag hörde.

Ena killen (vår granne) kom och sa något till barnen och Elin pratade en stund och sen dom det;

“Det du gjorde mot Gustav igår.. så får man inte göra”

“Det var inte jag”

“Att du dessutom skyller ifrån dig är barnsligt, skäms”

 

Det var skönt att höra från Elin (trots att det var som att höra mig själv). Helt plötsligt kände jag mig lugn, dels för att hon hade förstått och dels för att hon tog Gustavs parti. Jag tror inte att dom kommer låta den killen köra med dom igen. Jag kan ju inte låsa in barnen, dom måste ju lära sig hur jobbigt det än är..

 

Jag är för tillfället nöjd

 

Nu åter till packning. Jag tänkte måla klart dörren med..

 

Kramkalas