Midsommarhelgen och resan till Gävle och Ockelbo är över för den här gången..
Jag blir alltid lite lätt deppig när jag har lämnat mina nära och kära och då menar jag både min familj och mina vänner. Vem vet när man ses igen..
Det här med att ta avsked och säga hej då till folk är något som jag har lite svårt för. Det verkar som om Elin har ärvt min sentimentala sida.. När vi skulle lämna hela gänget (gänget innehöll även en liten hundvalp) vid midsommar så satt hon sig i bilen och sa inte ett ljud. Tittade åt andra hållet och så såg jag tårarna rulla ner på hennes kinder. Jösses, jag trodde jag skulle gå sönder inombords!
Nu är vi i varje fall hemma igen. Resan har gått bra, det är långt men går bra. Alla sover och jag försöker komma ikapp lite både här och där. Jag har en eller ett par utflykter till som ni ska få hänga med på men det får jag blogga om imorgon. Nu behöver jag sova en stund.
Imorgon hoppas jag att det känns lite bättre och så hoppas jag att det inte dröjer alltför länge tills vi ser våra kära vänner och familj igen.
Ta hand om varandra!
Kramkalas
6 kommentarer:
Åh, vad rörd jag blir av att läsa om Elins tårar.
Förstår att ni har fullbokat då ni är "hemma" med att hinna med allt, men det vore väldig roligt att få ses någon gång om det finns en lucka. :)
Kram
åh tårar...:(
Men ni verkar haft en mysig midsommar:)
Var på intervju om jobb, kändes bra när jag lämna iaf!!Återstår att se om man går till nästa steg...Kram
Jag blir tårögd när jag läser om Elin. Min Tess har börjat bli på samma sätt. När vi har släkt och vänner på besök här och efter 2-3v ska de åka hem. Då blir hon ofta deppig och ledsen. Särskilt efter att min mamma dog. Hon tror samma sak ska hända de andra som är här. Det är inte lätt för våra små tjejer alla gånger.
Vilket fantastiskt ställe ni firade midsommar på. Jättefin och vilken fin bild på Elin med midsommarkransen :)
Åh, känner igen det där, men vemodet brukar släppa efter någon dag. Det är svårt att skiljas från dem man tycker om, konstigt vore det annars.
Kram på dig!
Lillsnörpan då! :(
Nja jag tyckte inte ens det var roligt...jag blev lite provocerad för jag ville så gärna men det fanns ingen logik alls i hennes steg...Hahaha. Du får hänga på nästa gång!
kram!
Vilken fin bild. Är ju inte lätt att skiljas från en gullig hundvalp....
Ha en bra helg!
kram Ullis
Skicka en kommentar