Vår Jul i Stockholm

Vi har haft några riktigt mysiga dagar hemma hos syster yster i Stockholm. Jag hade ju lite svårt att få till julstämmningen innan jul men den kom i samma sekund som jag steg in hemma hos dom. Det är som att komma in i en inredningstidning. Att glöggen var på och en hel del annat var framdukat när vi kom gjorde inte saken sämre.

Julafton gick över förväntan tyckte jag. Barnen tjatade inte alls så mycket om att få öppna paket som jag hade förväntat mig. När tomten väl kom och paketen öppnades så stod Gustav och hoppade av glädje. Det känns bra att han inte bara ska ha och ha. Dom var båda två genuint glada och tackasamma för det dom fick. Jag hoppas att det kommer att hålla i sig i många år till ;)

Vi har även hunnit att gå på lite promenader och utforskat en och annan lekpark. Det är ett alldeles nybyggt område med fotbollsplan, basketplan, skate ramp och "vanlig" lekpark ganska nära där dom bor. Perfekt! Nästa gång vi kommer dit så har dom flyttat :( Dom har sålt sitt hus, som jag älskar, och köpt ett nybyggt radhus. Radhuset kommer ligga precis på andra sidan den nybygda lekparken så den gissar jag att vi ser fler gånger.

Vi har haft toppendagar och jag är så tacksam för allt jobb syster har lagt ner. Allt var hembakat och hemlagat och bara helt toppen. Blir svårt att ge tillbaka men jag ska göra mitt bästa tills nästa gång dom kommer hit.

Tyvärr så fick vi lite tråkiga nyheter när vi satt i bilen på väg hem idag.. mammas man ligger på sjukhus och har fått en hjärtinfarkt. Han verkar må rätt bra och kommer förmodligen bli återställd med lite hjälp och omlagda levnadsvanor. Jag är mer orolig för mamma måste jag säga.. hon behöver nämligen assistent ibland och är inte han hemma så är ju hon alldeles själv. Jag har erbjudit mig att åka upp men hon vill vänta några dagar. Imorgon kommer det en assistent så då kan hon säkert få hjälp så hon klarar sig. Såna här gånger är det skit att man bor 60 mil bort!! Vi får väl se hur det slutar, kanske åker jag upp och håller henne sällskap. Min syster ringde och sa att kanske hennes dotter kan åka, det är i varje fall "bara" 20 mil. Nu är det ju inte avståndet som avgör, jag vill ju vara med henne om hon behöver. Som sagt.. det där snurrar lite i huvudet just nu. Vi får se hur det blir.

 

Oops, det här blev ett långt inlägg om ditten och datten. Hoppas att jag inte tråkat ut dig om du orkat läsa hela vägen ner hit ;)

Kramkalas