Men, nej det var bara vår två små troll ;)
Goaste trollen som finns förstås men jösses så dom har hållit på. Skrattat har dom gjort så dom måste ju haft skoj.
Efter ett tag så tyckte vi att det kanske var dax att lugna ner leken lite, men det var som att jag inte fanns! Flera gånger så pratade jag med Elin att hon inte skulle ropa till Gustav att han skulle göra ditten och datten. Hon bara stirrade på mig och så fortsatte hon..
Så fortsatte det tills dom gick och la sig.
Samtidigt så kan jag inte riktigt bli arg för dom har brottas, kramas, skrattat och bara legat i en hög och myst och till slut så "läste" Elin en liten saga för Gustav <3
Fast det är ju inte för intet man ibland undrar om man hörs och finns ;)
Kram Ingela
2 kommentarer:
Ställer mig den frågan dagligen! Haha :)
Osynliga mamma liksom ;)
Kramar
*ler igenkännande* Här får jag ta till knep som hörelkåpor *asg* Näe fullt så illa är det inte, men jag hotade iaf med det häromdagen... Men nu ska jag göra en liten trolldeg, det kanske får tust på det största monstret ;-P Sedan se vad det finns för GIvänligt i kylen till min kurrande mage... KRAM
Skicka en kommentar