Så klart att det ska jäklas lite.. Story of my life.
Den här proppen har rört på sig lite, men som tur är, bara lite. Den har flyttat sig en cm uppåt men det är ingen fara förrän den kommer upp en bit på låret. Ont gör det ju men det kan jag leva med. Nu får jag väl smörja som sjutton så den ger med sig.
Popprinsessan undrade hur jag kunde misstänka en propp. Jag svarar här ifall det är fler som undrar. Jag har något som heter APC och det betyder i stort sett att jag har en förhöjd risk att få just proppar i benen. Det är inte samma sak som att man kan få proppar i huvudet eller annat. Risken är "bara" (vad jag har förstått) om den sätter sig i det djupa vensystemet, då kan den ta sig till lungorna. Inte så bra. Det här tillsammans med mitt fel på sköldköteln är sånt som jag ärvt från mina föräldrar. Tack för det liksom.. Detta är inget som jag medicinerar för i vanliga fall då det endast hänt mig i samband med förlossning förut. Det ordar nog upp sig men det krånglar lite.. gör sig påmint.
Dagen har idag börjat i ett jehu. Jag och Elin har varit på simskolan och är hemma igen. Nu kommer jag ägna resten av söndagen åt att plugga. Jag har ju juridiktenta på tisdag och en hemtenta i företagsekonomi som ska vara inlämnad på torsdag. Bara att sätta fart!
Kramkalas
