Det var riktigt skönt ute.
Vi tog sparkarna ner till badstranden med Elins farfar och kusiner och då satt där en spänd liten tjej på sparken och väntade på att få på sig sina skridskor. Jag tog inte med mig mina för jag trodde att jag skulle få gå och hålla Elin hela tiden.
Jag misstog mig...
Jag skulle helst gå några meter bakom :) Det gick riktigt bra för henne för att vara första gången. Hon ramlade såklart men så upp igen och så iväg. Det började bli tendens till riktiga skär.
Jag har aldrig varit med om maken till envis unge! Hon har ju i för sig alltid varit sån, vad det än har gällt. Hon kunde tex inte vissla, hon blev sur och så sa hon
"mamma, jag kan inte... jag måste öva mera"
Den inställningen har hon liksom, helt underbart om ni frågar mig.
Det var lite samma idag. "Mamma, släpp mig jag kan. Jag måste öva"
Vi var ute i över en timma men sen var hon trött. Då sjönk hon ner på sparken och så fick jag skjutsa henne hem till farmor och farfar igen :)
När jag kom dit så ville Gustav ut en sväng så det var bara att vända i dörren och gå ut med killen en stund. Med andra ord så har jag fått väldigt mycket frisk luft idag ;)
Gustav på lilla sparken får avsluta det här inlägget :)
