Jag har krupit upp i soffan och slötittar på tv.
Man borde inte bli så slö över att vara hemma med sjukt barn. Jag antar att jag inte är så van att inte göra så mycket.
Idag fick jag ett sånt där samtal som rör upp alla möjliga frågor i huvudet på mig. Jag funderar och funderar. Självklart hjälper det inte ett dugg men med oron kommer också en massa spekulationer :(
Jag kan inte riktigt än berätta precis allting annat än att det gäller min son. Imorgon ska jag ringa ett par samtal så jag vet lite mer. Det värsta är nästan att inte veta. Ibland är det bra med fantasi men vid såna här tillfällen är det snarare tvärtom.
Nu ska jag passa på att umgås med min man som äntligen är hemma igen :)
Kramkalas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar