Elin har ett så kallat smultronmärke på sin hals, hon har haft det sen hon föddes. Det var inte alls så stort från början men det växte sig större under hennes första 6 månader. Hon har egentligen inte sagt så mycket om märket mer än att hon såklart har undrat vad det är. Vi har berättat att det är ett smultronmärke och ungefär innebörden av det (så gott man kan till en liten tjej). Vi har oxå berättat att det kommer att växa bort, men att vi inte riktigt vet när.
I går hade hon varit ledsen och pratat med Johan och frågat när märket skulle försvinna. Hon var så trött på att försöka berätta för alla som frågar om vad det är. Lilltjejen.. Jag tror inte att hon blir retad utan andra barn är ju nyfiken, men det är jobbigt för Elin. Det gör lite ont i mitt hjärta måste jag erkänna samtidigt så förstår jag nu varför hon absolut inte vill ha uppsatt hår på dagis.
Nu har det börjat att växa bort lite, det kan man se i mitten på märket. Det “läker” nämligen från mitten och utåt har jag fått lära mig.
Vad jag önskar ibland att jag kunde ta bort alla svårigheter för mina barn.. Men och andra sidan så är det ju en del av livet och man måste ju lära sig att tackla sådant med.
Ikväll ska jag heja på Brynäs. Jag hoppas verkligen att dom tar sm-guld ikväll. Jag tror inte att jag orkar fler matcher nu. Det är inte bra för hälsan och mina nerver med den här spänningen
Kramkalas