Jag har i varje fall fått lite gjort... mellan tårarna ;-) Presenterna är inslagna och jag har målat lite ramar som Elin ska ha i sitt rum. Nu är väl egentligen den största frågan varför jag målar ramar vita.. det finns ju att köpa! Det är meningen att jag ska måla lite till på dom, lite olika saker hade jag tänkt i guld och/eller rosa. Det här kommer bli intressant för att jag varken har varit, är eller kommer att bli någon konstnär =) Så ifall det inte blir så bra så har jag åtminstone inte betalat så mycket för dom..
Nu ligger dom på tork. Dessutom har det varit lite övning för jag ska måla om en säng och jag har aldrig målat något förut.. Bortsätt från en och annan husvägg då..
Nu är det lite mys med barnen som gäller innan kvällens middag som blir korvstroganoff, ett säkert kort. Det äter båda barnen med god aptit =)
Kram
9 kommentarer:
Jag läste just ditt förra inlägg om din pappa, så nu sitter jag här och gråter framför datan.
För visst är det så att sorgearbetet tar lååång tid men att dom flesta runt i kring inte riktigt förstår varför man som jag tog mammas bortgång så bra men att hela reaktionen kom ett helt år efter...
Förstår precis vad du menar med att din pappa skulle fått träffa dina barn men ändå på något sätt finns med hos er ändå.
Kram Marie:)
Vad fint!! Men det är skönt att få gråta lite ibland, också. Eller hur??
Jag har dessutom märkt att jag blivit så otroligt blödig med åldern... krävs inte mycket för att ögonen ska imma igen... brukade skaka på huvudet åt mamma som kunde gråta på bröllop. Sååå pinsamt... Jo, tjena!!
Fäller några tårar när jag läser ditt tidigare inlägg om din pappa. Stor KRAAAAM, förstår att saknaden är enorm..
Visst får vi se de färdiga ramarna? :-) Är så roligt att inspireras av andra. Och jag måste medge att jag läst ditt förra inlägg både en och två gånger... och tårar har trillat, speciellt när jag även läst kommentarerna. Sorg är som du skriver så lik men ändå unik... Men precis som glädje är den till för att delas, det blir lättare då. Kramar om
Vad fint du skrev om din pappa!
Skönt med sällskap på promenaden :). Tack!
Jösses vad du piffar, det kommer att bli hur bra som helst till prinsessan.
Kram Åsa
Så fint du har skrivit om din pappa. Sorgearbetet tar ju verkligen tid. Det känns alltid så tomt när någon lämnar detta liv för tidigt. Jag har min kusin som dog för 15 år sedan, då precis fyllda 30 och med ett barn på 2,5 och ett barn på 3 månader. Vi var som systrar för jag har inga egna syskon. Kan ocksa börja gråta fortfrande när jag ser henne på kort eller tänker på vissa saker vi gjort.
Kramar Ullis
Jag blir på något sätt glad på ett stillsamt sätt när jag läser ditt förra inlägg....vilken glädje att ha så fina minnen av en så fin pappa :) Förstår att saknaden måste vara stor och göra sig smärtsamt påmind i bland... Själv har jag mina föräldrar kvar än så länge och kan knappt föreställa mig jur det kommer att bli senare i livet. Du skriver på ett fint och rörande sätt.Tack för att du delar med dig!
K R A M // T i n a
Det är skönt och nyttigt för själen att gråta. det ska man göra ofta, och skratta ofta förstås!
Fint blir det hemma hos dig!
och korvstroganoff är gott, det går hem här oxå, även hos mig:-)
Skicka en kommentar