Hos doktorn- information och beslut

Den här bilden är nog nästan fyra år gammal. Det roliga är att jag här tyckte att jag var oerhört tjock. Jag väger 20 kg mer idag. Jag har försökt gå ner i vikt sedan jag var 20 år. Det är 18 år nu.

Jag har funderat fram och tillbaka i några dagar om jag ska berätta här på bloggen om vad som kommer att hända den närmsta tiden. Jag har efter lite eftertanke bestämt mig för att berätta. Dels för att det kommer påverka en stor del av mitt liv och dels för att det egentligen inte alls är hemligt eller så.

Jag var ju till en doktor i Stockholm i onsdags (jag behövde inte ta av byxorna, läs här ) där jag genomgick provtagning, samtal med läkare, dietist och så en massa frågeformulär som skulle besvaras. Allt gick bra, över förväntan och den information jag fick var även den över förväntan. Jag hade förväntat mig allt så mycket värre. Jag har bestämt mig. Jag ska den 6 nov, om lite drygt två veckor, göra en gastric bypass. Någon frågade om jag är nervös.. nej, det är jag inte. Jag är snarare så lättad att jag skulle kunna gråta en skvätt. Tack vare vårdgarantin och att Halland hade avtal med ett av Sveriges bästa sjukhus när det kommer till fetmakirurgi så känns det såklart ännu bättre!

Det här är mitt beslut men självklart har jag pratat med min man. Det enda jag egentligen vill är att man respekterar det beslut jag har tagit. Man måste inte hålla med men respektera mitt beslut. Jag begär inte att alla ska förstå. Har man inte varit så här överviktig som jag är, jag har BMI 40, så tror jag att det är svårt att förstå.

Bakgrunden till att jag har kommit hit är egentligen flera.. Jag har som jag skrev tidigare kämpat med övervikt sedan jag var 20 år och kom hem från USA. Jag gick ner ca 10-15 kg men jag har aldrig lyckats hålla vikten. Förr i tiden så klarade jag mig väl bra tack vare att jag spelade fotboll så pass mycket som jag gjorde. Den stora förändringen kom efter jag födde Gustav 2008 och bara gick upp i vikt. Jag har gått upp ca 20 kilo sedan hans födsel. Jag fick ju veta att jag har en underfunktion i sköldkörteln och sedan dess är det smått omöjligt att gå ner i vikt.

Det finns såklart risker med alla operationer, så även med den här. När jag ser på dessa risker och jämför med riskerna som finns om jag fortsätter att vara överviktig så är det ett väldigt lätt beslut. Min pappa fick en stroke, han var överviktig. Min mamma fick en stroke, hon var överviktig. Jag lovade då att jag skulle aldrig utsätta mina barn för vad jag gick igenom med mina föräldrar. Aldrig.

Jag vill bara ha tillbaka min energi, min livsglädje igen. Det handlar inte om att ha stl 36 i kläder, det handlar om att må bra.

Jag begär inte att ni ska förstå, jag begär bara att ni ska respektera mitt beslut.

Kramkalas