Telefonsamtalet man inte vill få

I måndags ringde det och det lät ungefär så här;
"hej, är det du som är Ingela, Johans fru?"
"jaa"
"Johan åker nu ambulans till Danderyd. Var inte orolig, han är vid medvetandet"

Inte orolig!! Hur menade dom då tro?!
Vi pratade en stund och visst blev jag lite lugnare men i samma sekund hon presenterade sig så hamnade livet i pausläge. Det värsta av allt var nog att han var i Stockholm och jag visste inte så mycket mer än så.

Som tur var fick han sova kvar på sjukhuset. Det var nämligen min nästa oro, att han skulle bli utskriven när han fått smärtlindring och svar på provsvaren. Jag såg framför mig hur han stod där alldeles ensam i stockholmsnatten.

Det var inte den bästa starten på veckan men nu är han hemma igen och mår bra och därmed är ordningen återställd.

Ta hand om varandra!

Kramkalas