När det inte är helt ok..

Gustav har inte riktigt trivts på förskolan under hela det här läsåret och det har väl berott på lite olika saker men förra veckan fick vi nog och kände att vi var tvungna att säga till. Det börjar nämligen märkas på honom och jag tror att hans självkänsla fått sig en törn
Det är nämligen så att Gustav får ut för en hel del mycket mer än han orsakar. Detta har vi fått bekräftat och det har liksom blivit “en vana” för att han ofta är inblandad i bus. Problemet är väl att när han är oskyldig så tar han extremt illa vid sig. Även de andra barnen skyller på Gustav har vi fått reda på och enligt mig (som är hobbypsykolog) så måste ju det bero på att de vuxna gör så.. eller?
Det är oxå så att när vi kommer och hämtar och frågar hur dagen har varit så tänker dom ett tag och sen kan dom säga; Nej, idag har han inte gjort något.. Helt obegripligt. Jag går väl inte dit och förväntar mig att han gör hyss varenda dag.
Hur som.. igår var Johan där och berättade hur vi kände det och det kändes bra. Idag vid hämtning var det annat ljud i skällan kan jag lova!

Nu är ju jag och Johan något partiska i frågan men oavsett så har det inte stämt helt hundra. Nu hoppas jag på bättring för Gustavs skull ♥

Kramkalas